Här, ta en glass

Ibland leker jag konstnärlig och låtsas att jag kan måla. Då händer det att jag målar mat. Det gjorde jag idag, då målade jag glassar (istället för att städa, packa och boka bussbiljetter som jag borde). Ta en glass, vetja.

(Och glöm inte att vinka åt mig i den lilla rutan ovanför inlägget!)

Dag 4 - Såhär fixar jag mig inför en vanlig skoldag.

Skoldag? Fixar? Va?

Nej, tyvärr. Jag är nog en av världens ofixigaste människor. Tvättar mig med kallt vatten i ansiktet och under armarna, alundeoderant, aloe vera i ansiktet. Borstar kanske håret. Sätter upp i en tofs eller så. Kläderna från dagen innan, fast med andra trosor. Så jävla ambitiöst, va.

Skulle gärna sminka mig, kamma mig, forma och måla ögonbrynen, ha rakade ben, nytvättade kläder varje dag men nej. Jag är inte sån. Jag antar att jag skulle bli snygg då, att jag skulle kunna passa in i den gruppen där jag skulle kunna få intresserad blickar av stiliga män men nej. Jag är inte sån.

Stor flicka

Linnea, minns du min trädkatt? Det var en barkformation som såg ut ungefär som ett kattansikte på en björk precis där man går in i skogen hos dig, jag visade den en gång. Den hade ett häftstift i "pannan" som jag tror Alex och Choffe satte dit när vi slutade lågstadiet och treorna hade poängpromenad.

När vi var små och lekte varje dag brukade jag ju alltid gå förbi där på vägen hem, och då stannade jag alltid vid katträdet och kliade den lite i pannan och drog lite i häftstiftet, för det såg ut som att den hade en jättestor fästing men det satt svinhårt och jag fick aldrig ut det.

Idag gick jag förbi där igen på väg från teatern, och stannade såklart, och kliade katten, och drog i häftstiftet. Det var jävligt rostigt så jag började pilla på det och det lossnade bitar, och så märkte jag att det satt lite löst. Då stack jag in nyckelbrickan under kanten och bände till, så lossnade det.

Det lossnade! Jag fick loss det!

Ai iz big gurl nao.

Hej alla barn!

Kolla! Ny design! Och ful är den också! Men den känns ändå bättre än min gamla, och jag blev fullkomligt fnattig av att inte kunna 1. svara på kommentarer och 2. inte kunna utnyttja den trevliga lilla vinkrutan som nu är tillbaka ovanför varje inlägg. Som headern säger: under konstruktion (jag har äntligen fattat hur man får headern att passa i bloggen!). Riktigt färdigt är det inte. Ganska så långt ifrån faktiskt. Jag får väl skaffa någon form av... genomgående tema/idé eller så. Hon jag ska hyra av är faktiskt grafisk designer och har massa böcker om sånt liggande, så jag får väl se om jag hittar något när jag har flyttat.

Saker jag gjort idag:
duschat
ätit
bloggat

Jag har massa saker att göra. Eller inte egentligen, bara det att det är jobbiga saker jag vill slippa. Men det var mysigt att duscha, det var typ en vecka sen sist. Nu har jag nystruken sidenskjorta och jeans på mig, känner mig stilig! Och någon sorts Body Shop-goja på armarna, så jag luktar... vuxen. Känns märkligt. Fast det luktar ju rätt gott, som finska släktingar. Alla mina kvinnliga finska släktingar luktar parfym.

Jag kommenterade lite bloggar igår och fick ett gäng besökare på köpet, trevligt att det fortfarande kommer folk hit, och att se statistikkällorna vara något annat är "yandex.com" och annat suspekt. Nu ska jag nog gå till teatern och hämta grupplistor och sånt. Hej då!

Dag 3 - En låt med många minnen.

Det du! Det finns ju hur många som helst, och jag är ändå ungefär den människan som har minst band till musik av alla jag känner. Min spontana tanke på den här frågan är dock alltid Jag är en vampyr med Markus Krunegård. Exakt varför den gjort så starkt intryck kan jag inte svara på, åtminstone är det inte texten vilket är ganska ovanligt för mig.

När jag hör den, särskilt dunket i introt och stegringen innan refrängen, tänker jag på teatern. På nian när jag var ledsen precis jämt och inte för mitt liv kan minnas varför, när jag var förälskad i vår ordförande (och i en massa andra med), nästan alltid var ensam hemma och i skolan och gjorde vad som helst för bekräftelse på teatern. På vinter när det var så mörkt, på en stängd teater där vi repar West Side Story och jag städar och städar och städar. Och träffar Anna för första gången, utan att veta då att det spelade någon roll.

Så.

Idag:

Som en ensam prinsessa i ett stort slott kommer jag bo där.

Äntligen lever världen, och jag suger i mig smaken genom en klöverstjälk.

Det går att andas, luften lever och lyfter oss över marken.

Ursäkta om jag blir lite hispig

Det verkar gå vägen med lägenheten! Så sjukt. Om det blir så (jag säger om, för vad som helst kan fortfarande hända) blir jag Majorna-bo på Söndag. Ja, sjukt som sagt.

Så det är det jag ska göra nu. Fixa grejer som måste göras innan jag kan... Jag vill knappt säga det! Flytta hemifrån. För jag vill alltid bo här, alltid vara nära kapten x och mamma och pappa och Richard och världens finaste hus och allt annat. Men egentligen, vad fan? Hur långt flyttar jag egentligen, jag kommer ju för tusan åka hem till dem varenda helg och oftare ändå! Och så fort jag vant mig kommer väl lägenheten kännas som hemma.

Vad packar man? Jag tar inte med allt, för det är i andra hand och möblerat och inte säkert att jag bor kvar över sommaren. Jag flyttar i stort sett rakt in i ett färdigt liv, ta med lite egna grejer bara.

Det är egentligen det som är det svåraste: att allt är klart. Det är nämligen en sån drömlägenhet, superfin och med stringhyllor och sammetssoffor! Den hade lika gärna kunnat vara plockad direkt ur en blogg, men det är den inte utan den är på riktigt och jag är nästa skyldig att blogga mycket när jag bor där (man kan helt enkelt inte bo så och inte blogga varje dag).

Jag är lite rädd att tappa bort mig själv med flit där. Att jag bara ska ta med mig saker jag tycker passar in i den sortens låtsastillvaro jag tänker mig, och inte de saker som faktiskt hör ihop med den jag är i grunden.

Så där får jag anstränga mig. Saker som hör ihop med mig och därför ska packas i första hand: morgonrock, tofflor och väckarklocka. Så att det första jag ser och har på mig på morgonen är samma saker som de alltid har varit.