lördag 1 augusti 2015

Första gången på jazzhuset

Jag är fett dålig på att vara monogam. Verkligen fett, sjukt dålig! Betyder det att monogami inte är naturligt eller att jag är en uppmärksamhetshora? Eller att varje gång jag finner en ny människa i en roll så kan den människan som tidigare hade den rollen komma att djupna och växa ytterligare lite i den värld som är min.

onsdag 29 juli 2015

Kings head, en kväll i juli

Ibland behöver man blogga och nu är en sådan stund. I afton hänger jag på Kings Head här i Göteborg med ett jättegäng värvare och ett par andra och dricker öl och shots och annat. Det är väl sånt bloggare skriver om på somrarna? Fast man ska vara ute och ha med en massa bilder och sådär. Men det är jag inte nu, och här är ganska mörkt och ingen ser tillräckligt hipster eller ens bra ut för att riktigt göra sig på bild. Så jag skriver mest strunt, och konstaterar att jag har det ganska roligt fastän jag är ledsen alla dagar numera.

fredag 10 juli 2015

HERREGUD JAG HAR JU GLÖMT

Att bjuda in ER till Fröken Julie också! Visserligen känner typ alla mina läsare mig "irl" och har mig på Facebook och sådär MEN ÄNDÅ. Om någon av er är i göteborgstrakten den närmaste veckan och har tid över någon av kvällarna på affischen så är ni sjukt välkomna att komma och se mig i egen hög person. Om inte annat så är pjäsen fantastisk och värd att se bara i sig. Vägbeskrivning till min kära Pelarteater finns här.


lördag 4 juli 2015

Hemligheten om min bakgrund

Jag har alltid misstänkt att något inte stämmer, att det är något som är fel. Mina föräldrar har hållit det undan för mig, aldrig sagt något som skulle kunna avslöja sanningen, men nu har den ändå visat sig. Mitt sanna ursprung är avslöjat och det förklarar så mycket som jag alltid har undrat över och som inte går att förklara på något annat sätt: jag måste vara en tecknad figur. Jag är helt enkelt ingen riktig människa utan en karaktär framtagen av Disney-koncernen. Den senaste dagarnas händelser pekar alla åt samma håll och det går inte att förneka längre. Titta bara här:
  • När jag skulle sätta upp teateraffischer på utsidan av dörren till ett stängt gym kom det en ung man och slog in sin kod så att dörren öppnades, och jag fick den i ansiktet, och jag reagerade spontant med att ropa HJÄÄLP! och tappa alla mina papper.
  • När jag skulle fylla på min vattenflaska på Café Husaren var jag ouppmärksam och lät det rinna över men det rann inte över lugnt och stillsamt med ett litet "blorp" utan det sa snarare "SPLORT" och sköt över i en lång stråle till bordet bredvid där det satt folk.
  • På den ytterst korta tid jag jobbat utomhus har jag hunnit fastna tre gånger med fötterna i tuggummi utan att kunna komma loss utan hoppat runt på ett ben med en meterlång sträng solvarmt klet mellan foten och asfalten. Detta har aldrig hänt mina kolleger.
Ja, ni ser ju själva. Detta förklarar även mina puffiga små kroppsproportioner, mitt fluffiga hår och klotrunda ögon. Jag är helt enkelt skapad av någon av Disneys praktikanter under tidigt 90-tal i ett projekt som senare övergavs och deporterades till Sverige. Så kan det gå.

Harry Martinsson, fast juli

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.


Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de har mörknat
spegla morgonsolens lågor.


Juninatt blir aldrig aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort mot ljusa hav.

måndag 29 juni 2015

28: En tunn bok

Vad är en tunn bok? På högstadiet minns jag att jag tyckte att 300 sidor var den perfekta längden för en bok för då hann allt viktigt vara med och den hann vara spännande utan att vara för lång, men nu tycker jag att det är lite i överkant. Just nu är det roligare att läsa något ovanligt bra som är ganska kort istället för att äta bokmassor men jag håller nog med mitt tidigare jag om att den längden passar bäst för spännande böcker eller kärleksböcker, såna som man konsumerar.

En tunn bok jag läser just nu är den första av Sherlock Holmes-böckerna och den är verkligen tunn. Jag började läsa den för Anna och på kanske två dagar kom vi igenom halva boken och det är där vi är nu. Mycket tunn, mycket lättläst. Jag antar att den räknades som skräplitteratur någon gång i tiden, och det brukar ju vara sådan som blir ihågkommen.

27: En bok som får mig att gråta

Gråter gör jag mycket sällan till böcker och ganska ofta till filmer och om jag gör det får det vara något riktigt jävla katastrofmisärigt, typ sanna historier om våldtagna fosterbarn. Eller jo! Till inledningen till Amanda Hellbergs Snögloben tokgrät jag, sittande på en pytteliten stugtrappa av Jan Lööf i Bonniers barnmonter på Bokmässan. För att jag var ledsen redan innan och för att det var ungefär det sorgligaste jag läst i en kärlekshistoria. Ett par som fått den där krampen, och bara faller in i samma känslor varje gång de försöker prata med varandra.