fredag 31 oktober 2014

Akademiska insikter

Vi har kursavslutning på första delkursen idag och fest och grejor, och jag tänkte bara klämma in en liten observation här in emellan:

För vissa människor är doktorand en helt självklar sysselsättning. Något som lite vem som helst av ens kompisars storasyskon eller föräldrars bekanta sysslar med. Helt knäppt! I min värld finns bara doktorander på tv. KANSKE att de skriver böcker. Det tyckte vissa av mina klasskamrater var hur roligt som helst, att jag ens tyckte det var något speciellt. En killes pappa är tydligen prefekt på institutionen. Herregud.

söndag 26 oktober 2014

23 - Mitt favoritklädesmärke

Klädmärke? Om man tittar i min garderob skulle man kanske gissa på H&M, Kappahl eller Gina Tricot, men allt är köpt på loppis så det tycker jag inte räknas. Jag har ärligt talat ingen vidare koll alls på märken, förutom att jag är svag för diverse biografer över Chanel och Dior och låtsas att jag är sofistikerad och elegant och klär mig i välsittande svarta klänningar med ett fåtal udda smycken och ett par kvalitetsskor. Ja tack. Menneh, så ser jag inte ut.

torsdag 23 oktober 2014

22 - Mina syskon

Mitt syskon - min lillebror, min stora bror. Här i bloggen har han bett att bli kallad Kapten X och han är en sån där cool figur. Estetsnygg, gitarrist, välklädd, vältalig. Tack och lov finns det ingen rivalitet mellan oss, utan mest frid och fröjd vilket kan vara hyfsat ovanligt syskon emellan.

När jag var liten tyckte jag lika illa om honom som om alla andra barn och var oerhört misstänksam mot allt han gjorde, men våra kloka föräldrar lät mig vara och avkrävde mig aldrig någon kärvänlighet och den socialt begåvade herren klarade sig nog rätt bra ändå, och tack vare Rio och madam Dammdamm blev vi vänner ändå så småningom. Jag tror att han själv inte är så värst förtjust i familjens roll som den socialt begåvade. Även om det är sant är såna benämningar alltid besvärande.

Vårt främsta gemensamma personlighetsdrag torde vara vår självsäkerhet, och den största skillnaden att han föredrar musik framför böcker medan jag är tvärt om. Nej, den största skillnaden är att han är så mycket rörligare än jag, mer framåt, mer levande. De närmaste dagarna åker han till München på egen hand, vilket jag aldrig kommit mig för då, vid sjutton års ålder. Så det är nog den största skillnaden. Och kanske är den största likheten en analysförmåga?

Och det var i det ögonblicket jag började dricka te

Jag vaknade plötsligt i nuet utan minsta tvekan om var jag befann mig. Från att ha strävat efter sommaren i veckor (efter förra sommaren till och med) och efter att i två år levt på minnet av diverse mäns diverse beröringar blev jag plötsligt så medveten om höstluften och våra kvällar tillsammans.

Jag kan inte säga att jag vet vart jag går men jag vet vad som inte är nu, och är närmare det som är vi. Och jag själv.

tisdag 21 oktober 2014

Morgonmörker

Tjatja bloggeeen! Klockan är ganska precis nästan åtta och jag är vaken supertidigt jämfört med en vanlig dag. Vanligtvis brukar jag vakna typ nio-tio eller så om inte Anna väcker mig tidigare, eftersom jag aldrig ska vara i skolan före elva, men idag vaknade jag strax före sju av någon anledning. Det var en oerhört märklig upplevelse. Det var ju för fan helt mörkt ute! Jag trodde det var typ fyra på natten och att jag skulle kunna somna om i frid och ro men inte det inte. Det är "morgon". I somras vaknade jag vid den tiden varje dag av fruktansvärt starkt solsken utanför fönstret, även om persiennerna var nere.

Vintermörker var inte så farligt som jag tänkte mig. Jag hade väl inte räknat med att jag inte skulle behöva gå upp på morgnarna utan först när det blivit ljust, och att tidigt kvällsmörker var såpass mysigt. Tidigt kvällsmörker är bibliotek, dumpsterkvällar, titta på film och laga mat tillsammans. Och att läsa och åka buss.

Nu har solen gått upp över Bergsjön. Sova mer får jag nog inte, jag har väl drömt färdigt för i natt. Jag drömde att jag hade en stor fest med alldeles för många gäster som jag inte sett på länge. Men jag ska ligga i sängen en stund till innan jag duschar och åker till Götaplatsen, där vi ska intervjua personalchefen på Stadsteatern. Nervöst!

måndag 20 oktober 2014

Gamla barnprogram - på teatern

Menååh, nu blev jag sådär lipig. Jag har lyckats hitta ett av mina favoritprogram från när jag var liten, ett sånt som jag har letat efter i flera år utan framgång - På teatern. Det handlar om ett antal barn vars föräldrar eller morföräldrar jobbar på Dramaten och spelar Shakespeare, och i sin loge spelar upp hela handlingen för barnen. Jag var ju oerhört pretentiös redan som barn, så det här passade mig perfekt och jag älskade ALLT. Hur hade jag kunnat göra annat? Mörker, ondska, passion och död - allt som barn behöver. Säkert var mitt åttaåriga jag förälskad i den hålögde Hamlet med hjärtat fyllt av skuggor också!


lördag 11 oktober 2014

21 - En bild som påminner mig om gamla tider

Den här bilden hade jag som bakgrundsbild i min gamla telefon i flera år. Den visar ett järnvägsspår någon stans i Norge, nära det som kallas Trollveggen. Vi hyrde en stuga där för en natt och jag tyckte att det var den vackraste platsen jag någonsin varit på. Allt var perfekt: floden, träden, bergen, tågspåret, allt. Jag har märkt att jag har ganska lätt för att tycka det när jag känner mig hemma.