måndag 25 april 2016

Vad jag äcklas av att påminnas om

Att vi är jordbundna, jämlika och alltid fast i oss själva



Och skräms av konsekvenserna

söndag 24 april 2016

ett frö i alla

det finns så många som är som jag

de flesta faktiskt

men det håller jag borta

lördag 23 april 2016

-

Varför så äcklad av människor? (mänsklighet)

Varför alla dessa strategier för att trycka ner, trycka bort

för det är väl det det handlar om
?

fredag 22 april 2016

Saker som slår ut, nya varje år (kanske är jag mig själv igen snart)

Det hänger kvar, det där att jag inte riktigt kan se på andra som jämlika mig, som antingen bättre eller sämre, som antingen fåniga eller fantastiska. Kan aldrig vara bara människa med någon

Men en liten knopp slår ut nu, tror jag åtminstone, och den heter mentalisering. På ett sätt jag inte förstått finns innan kan jag plötsligt se mig utifrån och kanske vara människa själv

Kanske kan jag bli det? Kanske kan jag se någon i ögonen och vara jag snart, så som andra ser mig inifrån och ut och se det själv

Och kanske kan det rädda något

tisdag 29 mars 2016

Oh Boy

Det här är fan den sexigaste låten jag vet. Den var det när jag var fjorton och den är det fortfarande, hon och allt omkring henne!

måndag 28 mars 2016

Blogg fem år

Nämen så hände det här. Det är fem år sen jag satt på golvet på gymnasiet och skaffade en blogg, på Blogger för att det var där alla mina favoritbloggar fanns. Vilka de var minns jag dock inte. Jag har ju inte blivit någon bloggkändis precis och inte varit särskilt frekvent produktiv heller för den delen, men bloggen har varit med och dokumenterat studenten, arbetslösheten, kundtjänsten, första rejäla fyllan, löjlig (men stört välskriven) olycklig förälskelse, lägenheter (alla dessa jävla lägenheter) och fram till nu på kullen i Bergsjön, kulturprogrammet, min ingenjör och min cirkusflicka. Jag måste säga att jag inte hade kunnat förutsäga något av det.

Någon regelbunden uppdatering blir det nog aldrig, så fungerar jag visst inte helt enkelt. Men bloggen är och har alltid varit en viktig plats för mig, att publicera precis vad jag vill på. Mina bilder, texter och Youtube-klipp. Allra mest tycker jag fortfarande om kategorin kropp, där har många olika saker jag känt hamnat. Även om jag skriver dagbok och så också är det mitt bästa sätt att gå bakåt i tiden och se vad jag gjorde för ett eller tre år sen, och jag kommer fortsätta finnas här. Förutom som dokumentation är det det sjuka faktum att folk läser det jag skriver någon gång ibland som är det allra bästa, och varje kommentar jag får är guld. Om du kommer hit ibland och tycker om det jag skapar så tycker jag om dig, och jag hoppas att du vill fortsätta med det, för det kommer jag göra. To five more years!

fredag 25 mars 2016

8: a moment

Ett exempel på ett moment kan vara just precis nu, när jag får syn på ett stort hus i Mölndal och översköljs av den där känslan jag brukade ha av stora hus när jag var yngre. Balkongkänslan, marmorkänslan, sammetskänslan. Samma sorts känsla som jag fick inne på Gårda textil av en rulle tjock röd möbelsammet, men inte riktigt kan sätta fingret på. Den känsla jag får av saker när de liksom väcker en dröm om ett större sammanhang.

En stor skillnad finns dock i känslan av det där stora huset bland träden där jag ska stå på balkongen eller ta emot folk på trappan: till skillnad från förr utgår de inte från en man, de utgår ifrån mig själv och vem jag ska vara, vad jag ska göra. Förr var det inte så, då handlade verkligen allt om honom och vem jag blev i förhållande till honom. Kanske är det så att det börjar försvinna när jag blivit lite äldre? Kanske har det också att göra med att jag faktiskt har en man nu som jag känner mig väldigt säker med och inte behöver noja en massa över, kan vara mer i mig själv. Oavsett vilket hoppas jag att det i någon mån kan få vara i längden, att jag inte ska behöva knarka manlig bekräftelse, få vara just i mig själv.