lördag 28 mars 2015

Den som doftar så det sticker i näsan

Kallklar nattluft, oavsett om den är ackompanjerad av månsken och ugglor eller som nu av soluppgång och koltrastar, har alltid gett mig en känsla av att det finns ett annat liv som jag borde leva, någon annan stans. Jag vet inte vad det är men jag har alltid känt så. Som om jag är på fel ställe.

Jag undrar om det här är speciella dagar, om jag kommer komma ihåg dem om ett år.

måndag 23 mars 2015

Dagens bästa nyhet:

Helvete vad glad det här gjorde mig! Jag ska åka till Stockholm i maj i år igen, så är det bara!


lördag 21 mars 2015

Som i Kungälv eller Helsingfors

En sak som känns konstig som jag gillar att göra är att åka spårvagn till eller från mig med någon jag bara känner lite, och vid Runstavsgatans hållplats peka uppför backen och säga där har jag bott. Det är en sån vuxen sak, att ha bott på flera olika ställen på egen hand. Som när jag är ute och åker med mina föräldrar och de pekar på ett eller annat anonymt hus och säger där har jag bott och jag hör men man kan ändå inte riktigt förstå att ens föräldrar bott någon annan stans, utan varandra, väntat på en annan hållplats och drömt om saker de inte ens minns själva.

fredag 20 mars 2015

Bara att vara i mig själv kan ta mig till de tider jag varit

Den sista tiden har minnet av vissa tider liksom drabbat mig på ett sätt jag aldrig varit med om innan. Alltså inte särskilda minnen av platser eller saker utan komplettera uppsättningar av de känslor som präglat en särskild tid av mitt liv, oftast av de här olika lägenhetstider jag delat in de två senaste åren i.

Jag antar att jag inte haft de här världarna i mig innan på det här sättet, och om det är det här som är att bli vuxen för mig så vill jag aldrig aldrig vara något annat. Det är bortom ord, vilket min insida knappt aldrig varit. Jag bloggar nästan aldrig nu men jag vill minnas alltid natten när jag var tjugo och livet såg livet vecklas ut framför mig en natt utan Anna men med en raggig hund i sängen och insikten om att jag är helkörd på tentan.

Det finns värre saker. Jag får omtenta senare, när jag vet mer saker.

Mörkret och Veronica Maggio på lägsta volym påminde mig (igen) om en höst som var flytthöst, kastanjehöst, badkarshöst med knäckebröd på badrumsgolvet och allt jag var. Att det finns kvar i mig. Det är märkligt med längtan efter andra tider, hur man kan längta även efter det man längtat bort från, och hur jag överväldigas av viljan att få vara i den där andra tiden. Och att det inte går.

onsdag 18 mars 2015

Vad fan har hänt med tablettjävlarna?

Igår tog jag en halv premalex innan jag gick och la mig och nu mår jag superilla och har yrsel. Detsamma hände förra gången jag tog dem och därför har jag undvikit dem en eller två cykler och det har funkat ändå, men nu kände jag för att göra ett försök. Det känns skumt att vakna av att man mår illa. Jag vet åtminstone att det blir bättre så småningom.

Dagen idag präglas i övrigt av lätt (stark) tentaångest. På fredag är det inlämning av en essä om gentrifiering och jag har fan ingen koll alls. Den här kursen har jag varit sämre än någonsin på att läsa litteraturen så jag vet knappt vad jag håller på med eller vad jag ska skriva om, och jag skulle gissa att det har en viss inverkan på mitt nuvarande tillstånd.

Jag får se det från den ljusa sidan! Jag ska åtminstone ingen mer upprörande stans än Lidl idag, så jag kan stanna hemma och vårda både mig själv, min tenta och min ångest. Önska mig lycka till!

måndag 16 mars 2015

Bokrean i Göteborg

I Göteborg är det nästan som sommar idag. Eller kanske inte som sommar men det känns märkligt när det är skymning och man ändå kan gå med jackan öppen även om det krävs både jacka och vinterskor.

Jag var inne på akademibokandeln nu under rean. Som jag kanske nämt är jag inte så förtjust i att köpa nya böcker, men det är roligt att titta nu när allt står lite huller om buller och man hittar andra saker. Jag skrev en lista på böcker jag såg som jag vill läsa:

Kvinnan på övervåningen
Tillsammans är man mindre ensam
Egenmäktigt förfarande
Mördarens apa
Fault in our stars
Fangirl
Född fenomenal
Jag ger dig solen
Otopia
Fjärde riket
Niceville

Just nu sitter jag på Le pain français och förfasar mig över hur mycket te kostar på café. Men det är väl för att slippa alla slöa studenter. Anna är i Norge igen och jag vet inte riktigt hur jag är vuxen utan henne.

söndag 15 mars 2015

Marsveckan

Det kommer en hund hem till mig på torsdag och det är så långt bort men ändå så nära. Bara fyra dagar och essäskrivande men förhoppningsvis är det inte alltför kort tid. Det är så många tankar bort, både skrivna och tänkta, ord, minuter och händelser. Fyra dagar. Tills en liten raggig jack russel som heter Cliff trippar omkring på mitt linoleumgolv och tittar glatt på mig.

Det är opålitliga dagar när Anna är borta, när jag är ensam och ingen håller i tiden. Mars är opålitlig över lag och det har aldrig inte hänt konstiga saker (det har det i och för sig redan gjort).