tisdag 21 oktober 2014

Morgonmörker

Tjatja bloggeeen! Klockan är ganska precis nästan åtta och jag är vaken supertidigt jämfört med en vanlig dag. Vanligtvis brukar jag vakna typ nio-tio eller så om inte Anna väcker mig tidigare, eftersom jag aldrig ska vara i skolan före elva, men idag vaknade jag strax före sju av någon anledning. Det var en oerhört märklig upplevelse. Det var ju för fan helt mörkt ute! Jag trodde det var typ fyra på natten och att jag skulle kunna somna om i frid och ro men inte det inte. Det är "morgon". I somras vaknade jag vid den tiden varje dag av fruktansvärt starkt solsken utanför fönstret, även om persiennerna var nere.

Vintermörker var inte så farligt som jag tänkte mig. Jag hade väl inte räknat med att jag inte skulle behöva gå upp på morgnarna utan först när det blivit ljust, och att tidigt kvällsmörker var såpass mysigt. Tidigt kvällsmörker är bibliotek, dumpsterkvällar, titta på film och laga mat tillsammans. Och att läsa och åka buss.

Nu har solen gått upp över Bergsjön. Sova mer får jag nog inte, jag har väl drömt färdigt för i natt. Jag drömde att jag hade en stor fest med alldeles för många gäster som jag inte sett på länge. Men jag ska ligga i sängen en stund till innan jag duschar och åker till Götaplatsen, där vi ska intervjua personalchefen på Stadsteatern. Nervöst!

måndag 20 oktober 2014

Gamla barnprogram - på teatern

Menååh, nu blev jag sådär lipig. Jag har lyckats hitta ett av mina favoritprogram från när jag var liten, ett sånt som jag har letat efter i flera år utan framgång - På teatern. Det handlar om ett antal barn vars föräldrar eller morföräldrar jobbar på Dramaten och spelar Shakespeare, och i sin loge spelar upp hela handlingen för barnen. Jag var ju oerhört pretentiös redan som barn, så det här passade mig perfekt och jag älskade ALLT. Hur hade jag kunnat göra annat? Mörker, ondska, passion och död - allt som barn behöver. Säkert var mitt åttaåriga jag förälskad i den hålögde Hamlet med hjärtat fyllt av skuggor också!


lördag 11 oktober 2014

21 - En bild som påminner mig om gamla tider

Den här bilden hade jag som bakgrundsbild i min gamla telefon i flera år. Den visar ett järnvägsspår någon stans i Norge, nära det som kallas Trollveggen. Vi hyrde en stuga där för en natt och jag tyckte att det var den vackraste platsen jag någonsin varit på. Allt var perfekt: floden, träden, bergen, tågspåret, allt. Jag har märkt att jag har ganska lätt för att tycka det när jag känner mig hemma.

torsdag 9 oktober 2014

Mina andra ställen:

Om man tycker att jag är så SINNESSJUKT fantastisk att man bara inte kan hålla sig ifrån mig och saknar mig gränslöst när jag inte orkar blogga så finns jag faktiskt på ett par ställen till, även om det inte är ställen där jag skriver saker:

Min och Annas gemensamma Tumblr. Mest roligt trams, gif:s, feministsaker, söta djur, Game of Thrones och Anna som rebloggar saker om rymden. Och en del fina bilder, som havet, blommor och konstiga dödsgrejer.

Min Pinterest. Masssssa olika boards som inte är så himla stora, men jag är väldigt förtjust i den där sidan, det går att hitta allt möjligt. Jag har väl mest boards om mat, djur, dockor, smarta tips och idéer, nostalgigrejs för 90-talsflickor och kanske lite tantiga inrednings- och hushållstips. Och en del annat. Som det blir.

Sen har jag ju faktiskt en dockskåpsblogg också! Den heter Pappersblomma och har typ... tre inlägg. Men den är fin ändå, någon dag kanske den får min uppmärksamhet igen.

20 - 3 saker jag gjort idag

Hejjjjj, jag har ju en lista också! Som jag började med en gång för tusen år sen på ett café på Södermalm, haha. Herregud vad länge sen. Nå:

  1. Varit i skolan och inte haft föreläsning utan pratat om fältarbetet och vi var på Stadsteatern och fick mejladresser och telefonnummer till diverse chefer som vi ska prata med om deras genusarbete.
  2. Ätit två mackor (en med massa smör och rökt lax och en med smör, pulled pork och någon sweet chipotlsåshistoria) hos mina föräldrar där ingen var hemma och allt luktade som vanligt. Det är så konstigt att vara i sitt barndomshem när man inte är där så ofta, det är ju som en tidskapsel.
  3. Varit på teatern och fipplat med kommunen och lokalvillkor och kronor per kvadratmeter och annat sånt där extremt upphetsande.
Och skrivit en massa dagbok. Jag har upptäckt att jag skriver ju för fan jämt fastän det inte känns så, för det är alltid på olika ställen. Antingen bloggar jag, eller skriver dagbok, eller försöker skriva en bok eller skriver en massa dagbok hela tiden och gör jag inte något av det här så hets-sms:ar jag med Anna eller vem som helst men jag skriver alltid nånstans. Verkligen alltid.

fredag 3 oktober 2014

Den sol som går ner någon annanstans ger ett gryningsljus att förlita sig på

Ibland går jag med en känsla av att leva i en värld i förfall. Att allt viktigt omkring mig faller, allt som betytt något. Varken min gamla lågstadieskola, högstadium eller gymnasium finns kvar, skogar röjs för att ge plats åt nya hemska villaområden, släktingar dör, teatern demonteras och fabriken fylls med andra människor med mer pengar. Gamla sommarstugor håller på att rasa ihop och det finns ingen som orkar fixa det. Ja. Som om allt omkring mig faller sönder.

Det enda jag tröstar mig med då är allt som skapas där jag tittar bort. Och då menar jag inte bara sånt som är "nytt och fräscht" utan allt, och också allt som är och som står stadigt som man inte tänker på. Mina egna tankar, texter och saker som jag och Anna skapar tillsammans. Och allt som kommer sen.

torsdag 2 oktober 2014

Psyktrick

Jag har börjat med en ny grej för att öva mig i att över- och underskatta folk lite mindre. Jag vet inte om jag har nämnt det men jag ser ner på nästan alla människor supermycket och tror alltid att de får ut mer av mitt sällskap än vad jag får av deras, att jag borde vara med andra, intressantare människor och så vidare, och de jag sedan ser som de riktiga människorna (som jag borde vara med) tror jag är helt gudomliga och att jag aaaldrig kan bli intressant nog för att de ska vilja vara med mig och jag gör mig liten och lismande inför dem.

Nu har jag därför börjat med en kompensationsmetod, utformad av mig själv. Här är några exempel på hur jag har använt den:

Busschauffören som knappt kan någon svenska alls och låter vem som helst åka gratis för att slippa prata med en - kanske var tvungen att fly från sitt land för sitt politiska arbete som han fortfarande ägnar all sin fritid åt, och därför inte orkar/vill krångla med passagerare
Tyst och genomskinlig person som verkar mesig - kanske skriver fantastiska fanfictions som kan röra en till tårar men är bara känd på Tumblr
Tjock tant i fula kläder - kanske är världens bästa mamma och farmor som alltid tar hand om alla och kan få vem som helst att skratta när som helst

Eller tvärt om:
Snygga smarta välklädda feministtjejen i skolan - kanske är praktiserande rasist
Skådespelarförebild som alltid har de coolaste rollerna - kanske hatar alla som är utanför hens samhällsklass och tycker att de är misslyckade eller äckliga
Rolig kille som alltid får alla att skratta - kanske den sortens person som skryter om att han aldrig läst en enda bok

Ni fattar. Användningsområdet är alltså när man träffar nya personer. I närmare relationer gör det ingen nytta, men det har hjälpt mig att inte avfärda folk som tråkiga och ointressanta lika fort. Jag fokuserar inte heller lika hårt på att ställa mig in hos personer som inte vill vara med mig, bara för att jag tror att de är någon sorts övermänniskor.

Nu kanske jag låter hur ytlig som helst menneeh... det är jag så det gör ingenting!