söndag 8 april 2012

Day 07 – Most underrated book

Ungefär samtidigt som jag läste Hungerspelen första gången läste jag Ful av Scott Westerfeld, och det är bara en av anledningarna till varför jag blandar ihop dem. Ful är precis som Hungerspelen en framtidsberättelse, men som utspelar sig i något som mer liknar huvudstaden i Panem än distrikten. Tally bor i något slags Amerika (hur de andra kontinenterna ser ut undrar jag fortfarande) där alla fysiska skillnader och avvikelser mellan människor utplånas genom en operation vid sexton års ålder där man förvandlas till helsymmetrisk "snygging" och får flytta över till den lyxiga, prestigefyllda partydelen av stan där bara opererade får vistas, logiskt kallad Snyggingstan. Länder existerar inte, bara självförsörjande städer, indelade i segregerade områden alla med lika kreativa namn, som Medelstan och Fulingby (det här med ordskapande var inte författarens starka sida).

Tally är alltså femton år, bor i Fulingby och väntar på sin operation och att få flytta till sin vän Peris som redan opererats. Men medan hon väntar träffar hon en ny vän, Shay som inte vill opereras utan erbjuder Tally att följa med henne till utbrytarbyn Smoke, och Tallys begrepp om skönhet, kärlek och teknikens under ställ på ända.

Ja, ni fattar. Triologi, massa coola tekniska prylar och sjukt spännande kroppsmodifikationer, action, död, och totalitära stater. Revolution, kärlek, sånt. I övrigt inga likheter med Hungerspelen, men läser man dem samtidigt är det ändå fanimig omöjigt att hålla isär dem. Annars är varje jämförelse en hädelse mot Hungespelen, för Westfelds språk är som sagt inget vidare (inte för att mutt är ett så himla fantastiskt ord, det heller) och som bladvändare kan den gå och gräva ner sig.

Jag vill ändå påstå att Ful fått oförtjänt lite uppmärksamhet och att det delvis har med den samtida utgivningen av Hungerspelen att göra. Inte för att de egentligen går att jämföra. Men Ful ÄR jävligt spännande och slutet var sjukt oväntat. Början är jätteseg på alla tre böcker, men i slutet hade jag kunnat utföra en hel joddelkonsert från skolans tak stående på händerna för att få tag på nästa bok, såna kliffhangers var det.

Det är bara det jag säger. Läs dem.

2 kommentarer: