torsdag 17 maj 2012

Waiting for prom

Om 24 jävla timmar sitter jag på Valand i min guldblommiga klänning och äter kanapéer eller vad man nu äter där. Mamma har nyss trixat till det sista på min och Annas klänningar och jag har varit och klippt mig (jag såg som vanligt ut som Derpinas gammelmormor när det var klart men det får jag fixa imorgon).

Det mesta är ordat inför studenten nu, bara mössa och lite andra utspringssaker kvar, samt att bestämma huruvida vi ska försöka släpa hit lite teaterfolk efteråt eller så. Mamma uttryckte det såhär: nu är det bara att vänta på att ongjävvlarna ska komma hem från balen, så är det lugnt ett tag sen. Ja, typ så är det (förutom att jag måste köpa ny dator och har fyra större uppgifter och en loppis inom en vecka).

Sen är det väl bara att kasta sig ut i arbetslöshetens avgrundsdjupa helvete.

2 kommentarer:

  1. Eller också kan man kasta sig ut i möjligheternas ändlösa universum. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, egentligen känns möjligheterna mycket mer, men särskilt vi 90-talister tror jag förväntas känna väldigt liten framtidstro (vilket nog de flesta gör...). Men du har väldigt rätt, särskilt på lång sikt!

      Radera