måndag 10 september 2012

En trappa upp

Det känns som att jag håller på att lära mig läsa på nytt. Det känns som att jag är en av de där som aldrig varit i biblioteket utanför skoltid, som bara har läst två, tre böcker i hela sitt liv.

För jag har gått upp en trappa.

Biblioteket där jag bor är byggt i terasser, med barn och ungdom längst ner, sedan fakta- och vuxenböcker och sedan bara vuxenböcker. Och nu har jag alltså gått upp ett trappsteg.

Böckerna i barn- och ungdomssektionen har ingenting med mig att göra längre. Inte så att de är dåliga, eller att jag tänker sluta läsa dem (Per Nilsson, jag lämnar dig aldrig!). Jag är bara klar där. Böckerna är fortfarande bra, men de är inte mina längre, de har gått vidare till nästa kull.

Och jag är helt jävla lost på vuxenavdelningen. Jag vet ingenting. Inte var jag ska titta, inte vilka namn som är bra och absolut inte var jag ska börja. Jag borde ju ändå ha lite koll, och egentligen har jag det, jag känner igen minst en bok på varje hylla, och ser massor som jag vill läsa.

Får jag verkligen det? Får jag vara här? Det är en helt ny värld. Det känns som om allt mitt kopiösa läsande ända sedan lågstadiet bara varit uppvärmning, och nu börjar det om igen. Ja, så känns det. Som första gången jag gick in i bokbussen på skolparkeringen och fick välja bok HELT SJÄLV! En helt ny början, med helt nya böcker, och jag får välja helt själv. Bland tusentals blanka ryggar som jag inte har en aning om vad som finns bakom. Allt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar