lördag 27 oktober 2012

Om ett par år?

Hur är man egentligen funtad om man INTE längtar efter att flytta hemifrån? Hur kan man INTE längta efter att bo själv? Själv längtar jag jättemycket. Om inte annat älskar jag tanken på det. Tänk tanken på en egen hall. En egen hall som bara är MIN hall med bara MINA skor. Era kan också få vara där men bara ibland, och mest är det mina. Eller ett eget kök.

Det är ännu bättre! Ett helt eget kök med ett eget kylskåp, som vare sig det är fullt eller nästan tomt bara innehåller MIN mat. Inga andra konstiga grejer. Inga pyttesmå snapsflaskor i kylskåpsdörren, och inga påsar med köttfärs som man måste flytta på i frysen för att komma åt påsen med vegetarisk mat. Min mat. Bara.

Eller, som att bara städa för sin egen skull! Ingen har sagt åt mig att städa mitt rum på flera år, men jag städar ju fortfarande i resten av huset. Tänk det, att om man inte känner för att diska, så kan man helt enkelt strunta i det! Ingen annan än jag själv blir ju lidande! Det låter så fantastiskt. Eller att få bestämma helt själv hur det ska se ut... Åh, jag ska så INTE bo ihop med någon, förhoppningsvis inte på flera år.

Sen fattar jag ju att man inte kan göra vad som helst, man har ju grannar och så, men ändå. Det mesta bestämmer man ändå helt själv. Så länge man är hyfsat tyst och snäll och inte stör någon ska väl det mesta gå bra?

Och såklart blir det säkert ensamt ibland, men det står jag gärna ut med. Man får ju vara ifred, samtidigt som man kan åka hem och hälsa på nästan när man vill. Och man kan ta hem folk nästan när man vill. Och göra och äta nästan vad man vill. Jag bestämmer.

Hur kan man inte längta efter det.

6 kommentarer:

  1. Mysigt att ha egen lägenhet, men blir inte så kul att behöva betala räkningar (A)
    Sv: Hihi, tack :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det verkar jobbigt att det är så många utgifter, särskilt såna man inte tänker på när man bor hemma, som typ toapapper! Men själva räkningarna blir nog rutin rätt fort ^^

      Radera
  2. Känner precis likadant! Vill flytta hemifrån nununu & så mycket att jag får dåligt samvete inför mina förlädrar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte så mycket att få dåligt samvete för, det visar väl mest att man är en normal tonåring ;) Min mamma tycker det är konstigt att jag stannar hemma för mycket, "Ni borde vara ute och slarva mera" säger hon...

      Radera
  3. Jag kände precis som du gör nu när jag hade tagit studenten, jag ville verkligen bara ha ett eget ställe på direkten. Men nu när jag så gott som bor med min kille känner jag att det där går väldigt mycket upp och ner. Plötsligt lockar det inte lika mycket att ha ett ställe där jag bara är ensam. Däremot är det självfallet lockande att för en gångs skull inte behöva kompromissa! ;)

    SvaraRadera
  4. Klart att det finns bra saker med det också, rätt mycket faktiskt... Men jag suger på att samsas och kompromissa, och gillar det inte särskilt mycket heller, så att få så mycket utrymme åt min egoism låter fantastiskt! :D

    SvaraRadera