lördag 3 november 2012

Jag vill inte mer nu

Idag var jag för första gången på Eductus inne i stan, som är de som tar vid åt Arbetsförmedligen när man har varit arbetslös i tre månader. Nu är det då alltså tänkt att jag ska vara där varje dag 10-16 och ha workshops och söka jobb. Då skulle jag vilja säga som min vän Marcus: how about NO.

För jag vill inte. Jag vill inte mer, jag vill inte gå till ett klassrum, med klasskamrater. Jag vill inte ha mer "i morgon ska vi vara i den här salen", jag VILL inte mer! Jag vill inte! Jag har gjort det i tolv år nu, jag tycker att det räcker nu. Jag vill inte gå till en plats som någon annan har bestämt och få en lektion och instruktioner som inte fyller någon mening och göra en uppgift som någon annan har sagt åt mig att skriva.

Jag blir tokig om jag måste. Det fyller inte ens någon funktion. Jag är inte dum i huvudet, jag vet hur man söker jobb. Det enda problemet är att jag inte gör det och det är mitt problem, inte ert. Jag skiter i att ni ger mig pengar, jag avstår hellre i så fall. För fattiga tre tusen i månaden går jag hellre på Rosenlund.

Och om syftet är att plåga eller skrämma mig till att söka jobb så tänker jag fan i mig inte heller vara med. Ni har inte ett dugg med det att göra, det är inte ert problem, det är mitt. Och jag vill lösa det på något annat sätt. Jag vill inte. Jag vill inte mer.

Jag vill inte mer!

Jag vill inte gå till en plats där folk skiter fullständigt i om jag är där eller inte, och där jag bara är för att få rätt papper ifyllda. Jag går inte med på det längre. Jag vill gå till platser och göra saker för att det behövs. För att jag behövs. För att jag får ut något av det. För att jag vill det. För min skull, eller för något eller någon jag bryr mig om.

Jag kan göra saker för mina föräldrar, för Anna, för teatern. Många saker. Men jag går inte dit något mer. Inte till ett sånt ställe igen. Inte. Nej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar