lördag 29 december 2012

Day 30 – Your favorite book of all time

Jaså, vi kom fram till sista dagen till slut? Det var ju fan på tiden med tanke på att jag började i FEBRUARI. Men den här sista posten har jag längtat efter, för här vet jag precis vad jag ska skriva om!

Midnatt är en plats. Joan Aiken. Här kan vi prata om underskattad bok, och författare. I England räknas hon som en av landets bästa, det finns tv-serier och filmer baserade på boken och titeln får över 230 miljoner träffar på google. I Sverige är hon helt okänd. Jag tror till och med att det här är den enda boken som finns översatt. Titta bara på omslaget den har fått! Inte för att det är SÅ fasansfullt illa, men om du själv bildgooglar midnight is a place så får du se hur det hade kunnat vara.

Jag vet inte om jag ska beskriva handlingen. Ska jag det? Okej då.

Lucas och Anna-Maria bor på godset Midnatt som brinner ner och de måste klara sig själva, sedan löser det sig (eller inte, no spoiling). The end. Inte så viktigt, nu går vi vidare. Skäl till att den här boken är awsome:

  • Skildringen av barnarbetet i fabriken. Det är det starkaste intrycket jag har från handlingen, och särskilt en scen som kan vara något av allt det jag läst som jag har starkast minne av: Fabriken som Lucas farbror äger är alltså en mattfabrik och tidigt i historien får han en rundtur för att lära sig hur allt fungerar. Mot slutet av produktionen ska den nästan färdiga mattan plattas till under en stor press och då får det inte ligga några kvarblivna ulltussar, för då förstörs mattan. Om det skulle ligga en tuss eller något annat skräp där är det de yngsta barnens uppgift att springa ut på golvet med en stor tång och plocka bort den. Pressen gör dock inget uppehåll om de inte skulle hinna, och en förstörd matta kostar företaget mer än ett dött barn.
  • Miljöerna. Den historiska biten. Industriella revolutionens England. Klassbilden. Människorna. Varenda bild.
  • Hur berättelsen hänger ihop från början till slut. Alla lösa trådar som knyts ihop. Hela handlingen
  • Språket. En av gångerna jag läste den var jag inne i en period där jag störde mig väldigt mycket på dåligt språk i böcker och det kändes som om det låg snubbeltrådar överallt i och störde berättelsen. Inte här dock. Jag minns att det kändes som att gå på ett tätt vävt nät utan minsta glipa.

Vi slutar där. Det är den perfekta boken. Läs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar