onsdag 6 februari 2013

Annanstans

Jag hade ett tag haft en tanke om att flytta till Norge med Anna och jobba ett tag (ja, jag tänker faktiskt lite på sånt även om jag undviker det så mycket jag kan). Eller, jag tänker det ju fortfarande såklart, jag har fortfarande med det i planeringen men... det är är bara det är jag inte riktigt minns varför jag ville göra det.

Jag tror grundtanken var att det är lättare att få jobb där, men jag är rädd att det mest är en ursäkt till varför jag inte söker i Sverige. Nu söker jag ingenstans, jävligt svårt att få jobb då ska jag säga!

Sen var det väl också att man tjänar mer pengar där. Valid argument, i guess. Eftersom det är dyrare att leva där är lönerna högre så om man jobbar mycket och lever snålt antar jag att det betalar sig mer än i Sverige.

Mer då? Jo, det var ju det där med att flytta... Jag vill gärna flytta någon annan stans och jobba, för jag är så rädd att bli kvar. Jag är rädd att jag aldrig kommer flytta hemifrån förrän jag blir direkt tvingad till det, och sedan aldrig flytta från orten över huvud taget, och jobba med något jag inte bryr mig om. Därför tänker jag att jag ska flytta nu. Jag kommer ju inte precis flytta tillbaka till mina föräldrar sen (förhoppningsvis) även om det inte alls är möjligt att jag bosätter mig här senare i livet. Jag vill inte bli kvar, bara för att det "råkat bli så".

Rätt orimligt egentligen. Vad spelar det för roll om jag reser jorden runt och träffar tusen människor, om jag inte låter det beröra mig? Den största resan går inåt och så vidare. Jag är rädd för att stanna kvar här, leva med människor jag inte bryr mig om och jobba med något jag inte ens minns varför.

Jag tror inte att jag behöver vara rädd för det. Som det är nu kanske jag är lat och feg, men så länge jag är det spelar det ingen roll om jag upplever saker ändå. Jag har inte ens tagit alla möjligheter som finns här, varför skulle jag göra det någon annanstans?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar