tisdag 12 februari 2013

Februari

Det är februari nu. Början av februari. Jag gillar inte det. Vet du varför? För när det är början av februari är det sex månader kvar till början av augusti, och i början av augusti fyller jag 20. Jag har alltså mindre än ett halvår kvar som tonåring. Och det gillar inte jag.

Jag har aldrig varit särskilt duktig på att vara tonåring. Egentligen är det väl inget fel på det, jag är inte en sån som tycker att man är misslyckad om man inte har druckit och hånglat sig igenom de sju åren av sitt liv. Men jag tycker inte om känslan av att missa något. Det känns som när man har en tonåring på sims och inser att fuck, den växer upp om två dagar och har kvar "få första kyssen" som ambition och man bara kollar i dens vänlista på vem den har bäst relation till och ringer hem den, bara för att det känns så patetiskt med en vuxen, okysst sim (kom igen, det är väl knappast bara jag som gör så?).

Samtidigt vill jag inte göra så heller. Panikhångla med lite vem som helst bara för att "få det gjort". Då väntar jag hellre. Det behöver inte vara värsta romantiska mittlivskärlek-grejen. Jag vill bara att det ska vara något jag kan komma ihåg och känna mig glad, inte bara en random kyss. Med någon jag i alla fall bryr mig lite, lite om.

De andra sakerna är inte så svåra. Dricka, festa, ha osmakliga kläder och humörsvängningar och allt annat klarar jag. Det är mest bara att göra (jag har till och med redan börjat, jag var på Parken med Anna och Emelie i fredags!). Jag vet inte riktigt varför jag får panik över det här. Jag känner mig bara så fruktansvärt stirrig när jag tänker det där: "sex månader kvar, sex månader kvar".

2 kommentarer:

  1. Jag är alldeles alldeles alldeles för duktig på att vara tonåring. Jag dricker för mycket, stoppar tungan i personer hals utan att känna. Egentligen ska det väl inte vara så, men jag bara gör det utan att tänka.
    Får hemska känslor när jag tänker att jag snart är 20 år och peakar i mitt liv, fyfan.

    SvaraRadera
  2. Well, det suger rätt hårt det med, låter det som! :(
    Men jag vet inte om du har rätt i att ditt liv peakar nu. Det är ju inte jag rätt person att säga något om egentligen men jag tror att livet har flera toppar av olika sorter. Jag tänker på vissa gamla människor som varit med om massa saker i sitt liv, det är ju inte som en enda lång historia med en enda höjdpunkt utan en massa massa olika som hänger ihop.
    Så det är väl bara just den här historian, den här delen av livet som peakar nu, kanske?

    SvaraRadera