fredag 22 mars 2013

Är det här slutet eller början?

Jag har två veckor och tre dagar kvar som arbetslös. Min första reaktion på den tanken är definitivt nejnejnejnejNEJNEJ!!! Mina sista dagar i frihet. Sista dagen då jag vaknar och känner åhnejfyfanjagvillintegåupp och kan bara skita i att gå upp. Sista dagen då jag har evighetslång tid på mig att göra frukost och läsa tidningen. Sista dagen jag kan åka till biblioteket mitt på dagen om jag vill, eller stanna i sängen med datorn hela dagen om jag vill det. Sista dagen jag bestämmer själv i vilken ordning jag ska göra dagens uppgifter - om jag ens ska göra dem.

När jag tänker på de sakerna blir hela min hjärna verkligen bara ett enda stort NEJ. Inte för att det är något fel på jobbet som sådant precis, eller något av det runt omkring. Helt okej betalt, lång inskolningstid och ordentlig utbildning innan. Bra läge, inte svårt att ta sig dit, det verkar bli ganska mysiga lokaler (de är inte färdiga än) och de andra som var på intervjun verkade helt okej, och jag älskar ju att åka buss och så. Dessutom får jag ju vara i stan varje dag. Det är bara själva grejen som inte känns bra, som att komma tillbaka till skolan.

Jag vill verkligen inte få tillbaka skolkänslan. Känslan av att följa ett spår, av att andra ger en uppgifter som man bara genomför, att följa ett schema och bara går fram och tillbaka utefter det. Nej, nej, nej, nej.

Men jag vet ju. Det är ju inget som tar slut, det är inte "slutet på min frihet" egentligen. Jag tänker på det som början på en ny period, som det känns inför ett nytt läsår. Bara det att det här aldrig tar slut. Men egentligen är det en början. Det här jobbet är en språngbräda in i den nya tiden. Jag, precis som de flesta, tror att jag nu ska börja jobba bara för att utan att riktigt veta varför, och sedan lägga pengarna på saker jag inte bryr mig särskilt mycket om utan bara vill fylla det där berömda hålet.

Det är inte så. Det kommer ge mig möjlighet att flytta hemifrån, det ger bra erfarenhet, det gör det lättare att söka andra jobb, jag kommer garanterat få råd att ta färdigt körkortet. Jag kommer kunna köpa enorma mängder glass till mina vänner, och alla spel och böcker jag vet att Anna önskar sig. Vi kommer kunna åka vart vi vill, och ta min bror med oss. Flytta vart vi vill. Se ut hur vi vill. Det är bara en språngbräda till det jag vill ha.

Random bild. Ska förresten byta till min gamla design snart, efter månadsskiftet eller så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar