måndag 18 mars 2013

Hitta sin stil

Nej
Jag har lite mer på allvar börjat leta efter "min egen stil" nu. Jag har ju tidigare nämnt att jageh... ofta ser ut som skit. Eller åtminstone inte som så klädintresserad som jag faktiskt är. Det är bara det att de kläder jag gillar mest inte är särskilt kompatibla med min allmänna livsföring.

Mamma har alltid stört skiten ur sig på det, att jag alltid, alltid bara vill titta på klänningar och finskor och sånt som inte går att använda, ända sen jag var liten. Jag ville aldrig titta på jeans eller t-shirts utan bara på fina, roliga kläder och jag är likadan idag. Nu är det dock lite skillnad, för gränsen mellan "finkläder" och "vanliga kläder" är sjukt mycket mer otydlig nu än när man gick på lågstadiet. Denna gräns har jag dessutom missat, eftersom jag typ inte har köpt kläder sen jag gick i åttan.

Nej
Därför är jag liksom kvar i det gamla tänket där "vanliga" kläder är typ jeans, t-shirt och sweatshirt och där nylonstrumpor är helt uteslutet, för "det kan man inte leka i". Egentligen är det ganska rimligt, för åtminstone jag blir precis lika smutsig nu som när jag var tio. Jag spiller lika mycket och är lika intresserad av saker som ligger på marken. Men jag vill inte se ut så. Jag vill inte ha tjocktröja och pojkjeans, det ser tråkigt ut. Jag gillar lite "stilfulla" kläder, och älskar modeböcker (jättemycket, har aldrig läst en dålig!) men det känns ofta konstigt och inte särskilt jag.

Nej
Det är delvis för att jag använder mig av helt fel stilförebilder. De människor som jag oftast reagerar på att de är snyggt klädda är oftast över sextio och jag känner mig inte riktigt redo för det än (även om jag älskar pärlhalsband, sidensjalar och plisserade kjolar). Det funkar inte riktigt. Eller så använder de nylonstrumpor och det. Funkar. Inte.

Om jag ska följa modet rakt av blir det väldigt mycket vita kläder, snäva jeans och strumpbyxor (mycket mode nu är dessutom groteskt fult men det pratar jag om en annan gång), och ska jag ha det jag vill ha så blir det jättemycket klänningar och det är jobbigt.

Först i samlingen av nya förebilder är min f.d. klasskompis Becca, som även har en väldigt fin men något inaktiv blogg. Hon brukar alltid ha så fina kläder, som ändå ser sköna och praktiska ut. Nu ska jag bara träffa lite mer människor så jag kan skaffa mig några nya...

2 kommentarer:

  1. åååh, hatar när det känns så. När man bara... känner sig fel. typ. Jag är supermegaytlig, och ÄLSKAR kläder och allt vad stilar heter. Fast är dålig på att hålla mig till en och samma stil. Just nu springer jag runt i svarta jeans och t-shirt med en snusnäsduk runt halsen, samt höga kängor. Ser lite ut som en missförstådd tonåring, men jag tänker mig att det gäller att hålla kvar i det nu sista halvåret.

    Dessutom är jag likadan, köper ca aldrig "vanliga" kläder, dötråkigt att köpa en vanlig t-shirt, nä. Spexspexspex är det som gäller för mig, haha!

    (Tycker förövrigt det känns som lite neggig attityd, SLUTET av mars nu faktiskt, borde åtminstonde slippa snön tycker jag, haha! At det är kallt kan jag liksom köpa, men snön, nä. )

    SvaraRadera
  2. Jaa, så svårt! Jag känner mig inte riktigt hemma i något av det jag har, och i synnerhet inte i det jag tycker är fint. Gillar ändå att köpa fina kläder så jag har en massa klänningar jag aldrig använder, som en annan Elsa Billgren, samtidigt som jag själv går i jeans och luvtröja från barnavdelningen och känner mig ful men bekväm.

    Okej då, slutet av mars kan jag väl gå med på då ;)

    SvaraRadera