söndag 14 april 2013

Hela familjen följde med till stationen, och du höll mig i handen hela vägen

I´M BACK! Tillbaka på banan igen alltså, med dötid och annat. Anna åkte igår. Klockan sju gick tåget,
till någon norsk stad jag inte vet namnet på, för att jobba på Cirkus Arnardo och sälja biljetter. Hon ser på föreställningen nu, skrev hon i ett sms. Vi sms:ar bara, för hon har inget internet än och igår körde de iväg nästan direkt efteråt på kvällen, så hon hann inte hitta något McDonalds eller internetcafé. Min stjärna, så långt borta.

Än så länge känns det rätt bra, åtminstone för min del. Hon verkar rätt så glad, och ha det bra. Jobbet går bra. Det allra bästa är att de hon ska vara med verkar snälla, en tant och hennes dotter. Tanten hade hon sett  sitta i en lastbilshytt med en katt i famnen, så det verkar vara en bra typ! Jag tror att det kommer gå bra. Vi träffas igen på lördag.

På mitt jobb har det också gått rätt så bra, kommit i tid varje dag, kommit ihåg mat varje dag, känt mig lagom snygg varje dag. Jag antecknar bra och kommer ihåg det mesta från lektionerna. Jag blev inte godkänd på delprovet vi hade, men jag tror inte det gör så himla mycket. Eller, jag vet det för vår kalmarlärare (det heter inte lärare, det heter trainer!) sa flera gånger innan att det inte gör något. Det går bra att prata med folk. Jag kommer väl knappast bli en del av något coolt gäng, men det vet jag väl knappast om jag vill, och tror inte att min hjärna skulle orka det heller.

Däremot fungerar det tillräckligt bra för att det ska kunna hända lite intressanta saker. Visst kan man hitta på saker på egen hand, men det är ju oftast i relation till andra som det riktigt intressanta händer. Dessutom har jag mer eller mindre lovat Anna att hitta någon rolig liten förälskelsehistoria hon kan följa. Hon är löjligt road av andras kärlekshistorier, mycket mer än av sina egna och allra mest av mina! Så jag får väl börja leta kandidater på kontoret nu...

Det är verkligen ett kontor jag jobbar på, med alla stereotyper: kön till kaffeautomaten, kontorslandskap, trängsel i lunchrummet och imitera chefen (alla utom vi 60 nyanställda är från Kalmar så det är ganska enkelt). Jag har till och med börjat tycka att serien Dilbert är rolig. Då är det illa.

Det ska bli intressant att se vad jag kommer ägna min fritid åt nu, utan Anna. Måndagar är det teater, tisdagar har jag bestämt mig för att vara på loppisen och på lördag fick jag tipset att om man köar utanför Saronkyrkans second hand i en timme innan de öppnar, så är de bäst i stan. Kapten X har även varit en bra bror och lovat göra saker med mig i sommar, han är snäll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar