tisdag 2 april 2013

Jävla gullighet

Jag måste börja säga att saker är gulliga mycket mindre sällan. Inte ta bort det helt såklart, för det finns ju fortfarande saker som verkligen är gulliga (nedanstående kaniner till exempel) men jag har märkt att jag använder det alldeles för mycket. Eller märkt, Anna uppmärksammade mig på att jag gör det.

Gulligt säger jag om saker som är små, dumma, enkla och lätthanterliga, och jag tror inte att jag är ensam om det. När jag eftersträvar att allt jämt ska vara gulligt blundar jag för allt det som tvingar mig till att tänka, eller för den delen känna, ordentligt.

Gullig är en enkel känsla, en enkel åsikt. Det är positivt, men inte alltför bra utan håller sig liksom inom det rimligas gränser. Man kan säga att saker är gulliga jämt och ständigt utan att folk tycker att man är någon sorts dåre som tycker allt är fantastiskt. Det är allomfattande och kriterierna för att något ska vara gulligt är inte jättehöga.

Jag kommer aldrig sluta tycka att bebisar, kattungar, gamlingar som kramas och folk som hånglar offentligt är gulliga, men att fortsätta eftersträva att allt och alla ska vara det, samt att ha min egen eventuella gullighet som  standardförsvar i jobbiga situationer kommer förr eller senare göra mig dum i huvudet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar