lördag 4 maj 2013

Nu kommer det närmare, när du åker längre och längre bort

Nu, nu, nu kommer den krypande. Nu när du bara åker längre och längre bort och jag inte längre bara kan åka hem till dig i din vagn om jag skulle behöva det, när du åker allt för långt bort med din vagn för att jag ska ha dig i handen längre, när du snart inte längre finns tillgänglig när jag behöver dig och... du åker längre och längre bort. Än så länge är ni bara några mil från Oslo, men sen. Vet du det? Visste jag det? Visste jag att ni är i Stryn nästa helg? Visste du var det ligger? Visste jag att det här är sista gången i västnorge när vi bestämde att jag inte skulle komma upp den här helgen? Visste vi hur långt du skulle? Du är för långt bort nu.

Jag vet att jag nog ändå inte skulle kunna komma upp nu, när ni flyttar varje kväll. Nog för att cirkusfamiljen är snälla men åka med skulle jag nog inte få göra.

Lillehammer onsdag-torsdag, sedan längre och längre bort. Jag hade nästan börjat oroa mig över att jag saknade henne för lite, men nu börjar det komma krypande. Men det finns ingenting att göra åt det, mer än att hålla andan och tänka på något annat. Jag vet hur det kommer sluta. Till slut kommer ingenting hjälpa, inte ens att tänka på hur du ser ut när du är arg på mig, då kommer allt få mig att längta efter dig. Och då är det bara att vänta. Förr eller senare kommer du tillbaka, du är fortfarande inte död och det får jag lov att komma ihåg. Jag undrar om du saknar mig?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar