onsdag 1 maj 2013

Vad fan ska man vänta sig när de söker "framåt och utåtriktade människor som vill ingå i ett ungt team för sälj och kundservice"?

Den här bloggen är ju på något sätt tänkt att handla om tonårsliv, tiden efter studenten, första jobbet och så, och delvis måste jag säga att jag lyckas ganska bra. Som det ser ut nu består min tillvaro till mångt och mycket av att inte ha tid att blogga, nämligen. Jag går upp, äter, jobbar, kommer hem, kollar facebook, ser på tv och somnar. Repeat. När jag har tid och orkar träffar jag min vän Richard och på helgen åker jag till Anna i Oslo. Nu har cirkusen dock åkt vidare så jag vet inte riktigt när jag kan träffa henne igen...

Det går ganska bra på jobbet! Och med ganska menar jag ganska. Jag gör skitmånga fel heeela tiden och ger säkert kunderna en massa fel information, men det verkar de andra också göra. Det är i det fallet arbetskamraterna verkligen är guld! Oavsett hur arg en kund är eller hur jobbigt ett samtal är så finns det alltid nån bredvid eller folk på rasten man kan prata med och som säger saker som Men det var bra löst, Bra att du höll dig lugn där, Jag hade gjort samma sak, Jag tycker definitivt du gjorde rätt. Det är bra.

Jag har blivit lite kompis med folk också, som jag kan prata med, äta med och har någon form av miniatyrinternskämt med, sådär som det är när man precis nått steg 3. Känns rätt bra. Det är en sån arbetsplats som drar till sig rätt mycket jobbiga människor (vad fan ska man vänta sig när de söker framåt och utåtriktade unga som vill ingå i ett team för sälj och kundservice) men det är helt okej, de flesta är snälla och uthärdliga ändå.

Det enda jobbiga är att det blir så stor konkurrens. Det finns väldigt många snygga killar där, men tyvärr alldeles vansinnigt många snygga tjejer. Såeh, jag har inte så stor chans. De är snyggare än vad jag är, intressantare än jag och de är för fan säljare, hälften av dem! Tro fan att det blir svårt. Men när vi går ut går det bättre. Vi var på after work i fredags, och då pratade till och med den snyggaste killen med mig (nästan två meter lång, axelbred, skäggig och välklädd och äckligt övercharmig och vem bryr sig om jag skriver det här, jag stirrar tillräckligt för att alla ska fatta ändå) fast han verkar tycka rätt illa om mig i vanliga fall, åtminstone jämfört med hur löjligt tokig han är i de andra tjejerna. Men spelar roll. Bra går det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar