onsdag 7 augusti 2013

Ibland vet man att man varit med om något man kommer minnas resten av livet

Jag har precis fyllt tjugo. Eftermiddagssolen lyser i genom fönstret, över köksbordet och all röra som ligger där. Akvarellådan är nyöppnad. Sakta, sakta har var och en av de små askarna befriats från silverpappret med det lilla färgade bandet runtom, och ny ligger de blanka och bukiga invid varandra, nya och oanvända.

Jag trär av plaströret från en av penslarna, doppar den i äggkoppen med vattnet och trycker borsten mjukt mot sidorna. Små bubblor stiger mot ytan när den mjukas upp och tar åt sig av vattnet.

Det märks att pappa la pengar på färgerna. Det finns inte det minsta av det styva motståndet jag är van vid från de som fanns hemma eller i skolan utan penseln fylls med färg av bara en strykning av den blanka ytan. Den lägger sig mjukt över pappret, som om den lydde mina tankars befallning.

I vardagsrummet ryter Richard till någon på andra sidan kontinenten över datorn. Det är ljust, och det är som om jag för första gången i mitt liv fått erfara känslan av att öppna och använda något för första gången.

2 kommentarer: