lördag 5 oktober 2013

Gud, jag är verkligen inte van vid att spela hög musik utan lurar. Men det här är min sista kväll med de här högtalarna (de var inte sönder, det var en liten strömbrytare på baksidan av baslådan som jag glömt att jag slagit av) så nu ska de jävlar i mig få användas.

Typ allt är löst nu. Det var ingen fara med högtalarna, brädan under sängen gick att banka fast (och de andra brädorna såg ut att ha lossat förr så det är nog ingen fara), spisen gick att få ren och fläckarna på sängöverdraget gick att få bort. Snurrtallriken i mikron är fortfarande inte utbytt (den har spruckit, hur fan nu det gick till) och jag vet fan inte hur jag ska hänga upp tavlan som trillade ner på den där lilla, lilla spiken den hängde på men jag får fixa det imorgon. Det och köpa sånt där blått grejs till toastolen. Vädra ur sopskåpet...

Vad håller jag på med? Jag vill inte inte inte åka härifrån. Som om jag hade ett val. Vill inte åka ifrån den här lägenheten, det här området, alla saker jag vant mig vid att ha, lukter och ljud... Vill inte bo där, vill inte ha höst, vill bo ensam ensam ensam och ha sommar och ljus och ensamhet och tystnad i evighet.

Varför ska världen röra sig jämt? Håll den stilla, i luften. Det här är en parentes och låter mig låtsas. Som en droppe frusen i luften.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar