lördag 16 november 2013

Vårt första besök bakom planket

Vi trampar runt Vårväderstorget, halvt nervösa och halvt ivriga. En första gång, ingen vet att vi är här. De vet inte heller att matkassan är slut sen länge, och att till och med du börjar se orolig ut när vi pratar om pengar och mat.

Vi svälter knappast, men det här passar så bra med de vi börjar bli, de ord vi använder, människorna vi pratar om. Längs en butikslänga, runt ett hörn och vi ser staketet, och två personer där bakom som just lägger i ordning efter sig. Är de som vi? Är det tiggare? Eller Securitas?

När de kryper under grinden med sina påsar ser vi piercingar, långt hår och röda stjärnor och kvinnokampstecken på jackorna. De är som vi. Har ni lämnat något kvar? Ler nervöst. De har nyss tömt, men lite bröd och frukt iallafall. Duger åt oss.

Ålar oss in, går så lätt! Mot de två containrarna vid lastkajen. Är de verkligen fulla med mat? Det står minst tjugo till vid sidan av, de som ska vara tömda. De också? Det är ju enormt mycket! Och det är bara från en affär! Det är ju knappast som att det de slänger faktiskt är dåligt, bara... inte bra nog för att visas upp i butiken.

Öppna. Kika. Jo, faktiskt! Vända, lyfta. Leta snoka och fundera. Går det där? Vad är det här? Titta! Undra om...

Vägen ut är ännu lättare, planket i i stort sett en stege, bara att klättra över. Vi flyger hem, och packar upp och tvättar av.

Kvällsmat är apelsin, yoghurt och vetelängd, kryddat med känslan av att vi kommer klara det här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar