torsdag 26 december 2013

Jag trodde inte behovet av den hemligheten var så stark?

Vet ni en anledning att jag inte kan läsa vuxenböcker på samma sätt som jag läste barn- och ya-böcker? Det känns så exponerat och tillgjort, och "riktiga" författare är offentliga, allmängods på ett helt annat sätt.

Att läsa böcker när jag var liten var bokstavligt talat att ha en egen värld. Som ett hemliga stället bakom planket ingen annan visste om och kanske inte ens kunde se. Jag fick ta mig dit och ta den till mig på egen hand, hitta egna vägar dit. De hemliga bakvägarna.

Det är inte samma sak med vuxenböcker. Tv, tidningar, författarna själva och mitt eget huvud säger åt mig vad jag ska läsa och världen är inte min mer. Av samma anledning kan jag inte läsa klassiker. Det är inte mitt om någon annan ger det, skapar det åt mig.

Jag antar att det gäller att hitta de böcker som fortfarande är så? Som fortfarande är hemliga och kan bli bara mina!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar