fredag 24 januari 2014

Sommaren 2014

Jag fattar att jag just precis nu befinner mig vid något slags vägskäl. Jag väljer själv hur jag ska må i sommar, och det kan jag säga er, att det är rätt så jävla stor skillnad mellan de olika alternativen. Jag funderade förut på samma sak som jag gjorde för fem år sedan (fem år? Jävlar!). Att inte höra av sig till någon och vänta hur lång tid det tar innan någon ifrågasätter det. Anna skulle märka det efter ca 2-3 dagar, på mitt jobb kanske det skulle gå en en vecka om jag var där varje dag utan att prata med någon, och inte alls om jag var ledig. Richard ca två veckor och min familj ungefär detsamma, beroende på hur ofta jag träffar dem innan Anna åker, om det ska göras något särskilt och huruvida teatern är aktiv. Rätt deprimerande, att det kan gå så lång tid innan någon frågar efter en. Jävligt mycket bättre än för fem år sedan, dock. Då blev resultatet sisådär en... hela sommarlovet.

Det här är bara så löjligt destruktivt att ens tänka på. Att på riktigt planera att göra det, när jag VET vad som kommer hända. Jag vet vilka slutsatser jag kommer dra, hur det kommer kännas och hur jag kommer må. Med andra ord: jag vet att det är en JÄTTEDÅLIG idé. Att ens tänka på.

Det måste inte bli så, och måste inte kännas så. Jag kan styra det i en annan väg och jag (antar att jag) vet hur det ska gå till. Men jag vill inte. Ju sämre jag mår desto värre vill jag att det ska bli, vad som helst med inte bättre. Jag antar att det delvis grundar sig att att jag inte vill ta ansvar, inte kräva något av mig själv, och delvis att det är en form av utsatthet. I den här känslan är jag trygg, jag känner till den och den är lätt att gå djupare in i. Även om det kräver lite ansträngning. För att det ska bli bättre måste man (eller åtminstone jag) riskera någonting. Sin värdighet. Vill inte. Men jag MÅSTE!

Måste ut i ljuset igen, kan inte ligga här och leka martyr. Bästa sättet för att bli vuxen? Vad håller jag på med... Vart ska jag ens? Vilken sommar, vilken värld är jag på väg till? Jag vet inte var jag kommer bo, inte om jag kommer ha semester, inte vad jag kommer jobba med eller ens om jag kommer göra det, vem jag kommer vara med, om jag ska åka någonstans, ingenting. Alls.

Det enda jag vet är att jag inte ska dö, för det har jag lovat Anna. Så det ska jag inte, inte med flit i alla fall. Tänk om jag kommer vara glad den här sommaren? Jag har knappt varit glad alls i år. Och inte mycket förra året heller. Känns det som. Eller var jag det? Jag vet verkligen inte. Glad...

Saker jag ska göra för att bli glad:


  • Tänk inte på honom. Det betydde aldrig något och det vet du.
  • Skriv när du är glad, lägg upp bilder
  • Ta risker
  • Häng inte upp dig på killars uppmärksamhet och gillande
  • Städa och var ute
  • Ät mat (mycket viktigt!)
  • Bli full och hångla med okända du aldrig kommer se igen
  • Ha fina saker

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar