torsdag 20 februari 2014

De första 15 dagarna

Nu har Anna varit borta i två veckor precis, men det känns som så, så, så mycket mer. Två månader? Absolut, minst! Hur kan det hinnas med så mycket känslor, tankar och händelser på så kort tid?

Så mycket social ångest, gravidpanik, jobb, mat, bio, fylla, sex, kärleksförklaringar, övernattningar, husdjur, förälskelse och sms. Och det är långt ifrån allt. Hur fan kan jag ha tråkigt? Jag är ju fan aldrig sysslolös.

Däremot har jag ju en hyfsat deprimerande närmaste framtid. En sommar utan Anna. Ensam. Ensamheten sitter djupare i mig än jag trodde ändå. Fanskapet gör sig viss påminnt så fort jag inte är ihopopererad med någon. Två veckor. Och sen sex månader.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar