fredag 7 februari 2014

Diagnoser

Ni vet hur det brukar vara i artiklar om olika diagnoser? Psykiska alltså. Oavsett om det gäller aspergers, ADHD, diverse personlighetsstörningar, vad som helst, så är det alltid någon som berättar hur skönt det var när de hörde talas om det. Att få ord på känslan, någon som beskriver precis hur det känns och ett tecken på att man inte är ensam och att det inte bara är "något fel på mig". Att definiera något är att få redskap att hantera det.

Jag har läst så många såna beskrivningar gånger i MåBra och Damernas värld, så jag har alltid gått och väntat på att få den där upplevelsen. Det låter nästan religiöst. Det var lite så när jag läste beskrivningen av aspergers, för det var mycket sånt jag tänkte på då. Nu har jag en annan inställning och andra redskap till det och är väldigt säker på att jag inte har syndromet. Däremot är det annat jag tänker på, och i dag hände det, rätt ordentligt. Någon har satt fingret på den där febern jag går med. Beroendet, när en person blir en drog och jagandet efter hen blir ett missbruk. Utan att jag egentligen är särskilt intresserad av hen. Eller han, oftast.

Den kärleksbesatte personen
Den kärleksbesatte
 lever i en orealistisk fantasi omkring dess objekt. En tankebesatthet omkring fantasin/illusionen kan uppta mycket av personens tid. Syftet med fantasin är att döva smärtan av ett kärlekshungrande tomrum. Den symbiotiska kärleksdans som kan uppstå ger snarare smärta och förvirring.Den kärlekbesatte får snällt ställa in sig i ledet och ta smulorna från bordet som den kärleksundvikande sparsamt lämnar ifrån sig. Hellre smulor än ingenting. Den kärlekbessatte har tilltro till den egna förmågan att påverka och förändra den kärleksundvikande. Jagandet av fantasin/illusionen om att objektet/personen ifråga är källan till helhet och därmed dövandet av smärtan fortsätter. Den kärlekbesatte personen söker sig till partners där det finns ett starkt igenkännande av den vuxne som i barndomen var oförmögen att tillgodose den kärlek som barnet behövde.

Vem bryr sig om att det är kvasipsykologi, det är ord! Ord, som ringar in känslan, räcker mig den i handen. Inte till 100%, men jävligt mycket mer än innan. Det finns olika sorters kärlek att sakna, antar jag. Sidan heter något så töntigt som relationsmissbruk.se men vem bryr sig. Texten blir som en snuttefilt, och ett hopp om att bli "frisk". Och jag lipade på spårvagnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar