lördag 22 februari 2014

Hemingway vs Rymdapa

Jaha, igår var jag, som synes, då alltså rymdapa. På Yaki-Da med mitt jobb. Det var fint som vanligt och jag blev stenfull (ej som vanligt). Yaki-Da är en av de finaste platser jag vet. Fyra våningar med breda trappor med snidade räcken emellan, sammetssoffor, djupa läderfåtöljer, små marmorbord, stora bokhyllor, oljeporträtt, medaljongtapeter, franslampor. Ni fattar. Hela den viktorianska skiten, mycket vackert och lagom dekadent. Jag var inte lagom dekadent. Jag drack allt jag kom över, med båda händerna och när jag skrev "sista chansen innan jag blir alltför Hemingway" så hade sista chansen passerat för länge sen.

Rymdapa är alltså tredje stadiet av berusning. Först kommer klädsamt berusad, sedan avklädsamt berusad och därefter rymdapa. Antar att hemingway bör knös in någonstans däremellan. Dekadent minsann. Jag ska bespara er de illaluktande detaljerna men sista sms:et är från 00:07 där jag ber min kompis att få gå hem. Föregående inlägg skrevs ungefär samtidigt, men just i det ögonblicket var jag allt annat än i stånd att färdigställa och publicera eländet. Men att det skulle sluta ungefär såhär visste jag redan innan. Eller siktade på, snarare. Och att spy ner parkett och mattor på Göteborgs vackraste nattklubb är bättre än känslan av snälla snälla var med mig snälla rör vid mig innan jag dör.

Och det är bättre nu än aldrig. Eller ännu mer: bättre nu än när jag är trettio. Eller hur mamma?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar