lördag 8 februari 2014

Min sjukdom

Det jag skrev i förra inlägget är som sagt inte hela sanningen, även om det är en bra bit av den. Och det var skönt att höra någon sätta ord på det. Det beskriver den där febern väldigt bra, som sagt. Skönt att höra någon beskriva det som ett beroende eller missbruk för det är så det känns.

Sen handlar det om ett behov av manlig bekräftelse också. Som om jag måste bygga min tillvaro kring en man, även om besattheten och jakten är den enda koppling han har i mitt liv. Jag måste ha honom där, måste ha hans blick, bekräftelse, överhuvudtaget hans existens. I min närhet. Det är en sjukdom.

Sen lite det jag redan konstaterat, att det handlar om min sociala osäkerhet. Åtminstone nu. Att inte veta vad han tycker om mig, hur han ser på mig. Gör jag rätt nu? Eller är jag en jobbig brud? Klängig, efterhängsen. Konstig? Ful, fel, brudig, osjälvständig. Finns jag ens? Och vad är jag då i dina ögon? En småknasig könlös varelse, en bikaraktär på jobbet, som går att prata med ibland och som är lite pinsamt att ha strulat med en gång på fyllan.

Eller så ser du på mig, säger hej och pratar med mig. Jag är bara människa, bara kvinna, finns bara när han säger det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar