söndag 2 mars 2014

Jag har lekt vuxen

De senaste månaderna har jag fantiserat om hus. Välfungerande hus med fyllda förråd, hela och och ordentliga redskap, hållbara kvalitetsmöbler, etcetera... Jag har även jobbat rätt mycket, försökt komma i tid, hållit ordning i lägenheten jag bor i och druckit löjliga mängder alkohol vid tillfälle. Pratat om ansvar, möbler som är lätta att dammsuga under, respekt för medmänniskor, konsumtionskritik och det är ju så mycket lättare att hålla ordning på allt när man bor i andra hand och inte släpar med sig så mycket saker. Festat, dumpstrat, träffat folk i massor (verkligen massor, jag tror att jag aldrig i mitt liv varit såhär social på eget initiativ, alltså utanför skola och föreningar, förr). Och jag har varit så ledsen.

Känt mig konstig, ensam, misslyckad och malplacerad varenda dag. Försökt hitta ett sammanhang, människor jag tycker om, som tycker om mig för att jaga bort känslan men allt blir bara ytligt. Det känns som om jag försökt leva ett liv åt någon jag inte är, men delar intressen med. Kläder, ord, tankar åsikter beteende har allt varit sånt som jag gillar men... helvete, jag är ju en liten sagoflicka med pappersblommor över sängen och fågelben i hyllorna. Ingen tokig niotillfem-kvinna. Gud. Jag antar att det är därför jag varit så trött hela tiden, egentligen mest ledsen och vill gömma mig från allt konstigt.

Kvinna också antar jag, beroende på vad man menar med det. Jag kan gå upp själv på morgonen, för att jag måste. Kan laga mat, sy kläder och betala räkningar. Skulle kunna producera och föda ett barn om det skulle vara aktuellt. Men inuti är jag samma. Så vuxen jag någonsin kommer bli, och någonsin har varit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar