söndag 2 mars 2014

Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill du vet jag vill bli din

Den här bloggen har ett problem: jag skriver bara när jag är förälskad. Eller väldigt uttråkad, skulle jag säga. Därför var det väldigt glest mellan uppdateringarna här under sommaren och hösten, och desto tätare nu i vinter. Meningslöst, om ni frågar såhär i efterhand.

Eller inte helt. Han var fin, den finaste som någonsin intresserat sig för mig, men det ledde ingenstans förstås. Det är fint att bli glad av att någon säger hej. Mindre fint att dricka tills man inte kan gå för att man inte får prata med honom, för att han inte läser ens facebookmeddelanden, för att han är så söt och har så fina händer att man kan dö. Jaja.

Nu sitter jag i sängen, läser en bok och luktar på nattvinden genom fönstret. Det känns rätt bra. Det har varit en bra dag! Tårta och lax för att mamma fyllde år, lekte med Barbie i nästan en timme, handlade på Jysk med en vän och bar hem sittpuffar till hennes lägenhet som faktiskt ser ut som ett hem nu, och tittade på brors spelning (han growlar fint!) och på film med Anna (27 Dresses och Små citroner gula). Vi har hunnit leka, kramas, pussas och bråka flera gånger! Jag känner mig som mig själv, skulle jag kunna säga.

Iallefall, förbered er på eventuell radiotystnad. Anna åker till Norge för de kommande sex månaderna om en vecka eller så. Vad som blir av mig då har jag ingen aning om.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar