torsdag 3 april 2014

Det verkar väl ganska fint då

Jag har blivit ombedd att komma på visning för en lägenhet (bara visning nu alltså, lugna ner er). En tvåa i Kortedala, alldeles i närheten av den här andrahandstrean jag har nu. Jag försöker lite liksom passa in den i mitt liv på något sätt, få mig att vilja ha den, jag som inte vill något.

Tidigare har jag vägrat skaffa förstahandsboende, tänkt att det är att godta det här livet jag har nu, att bosätta sig permanent i Göteborg, med det här jobbet, det här eländet som jag inte velat ha från början. Bättre att vara fri från hyreskontrakt åtminstone, så jag kan byta jobb och flytta eller resa bort när jag vill utan att behöva fundera på en lägenhet och en massa möbler. Med konsekvensen att det känns ännu mindre som mitt eget liv, ännu mindre makt över vad som händer mig. Bara åka omkring och ta vad som ges.

Nu ska jag ge det här en chans, hoppas att jag får den. Skaffa fina saker, planera, och framför allt: låta det vara en gemensam plats åt mig och Anna. Ordna det för oss, ett ställe vi bestämmer på, med våra saker, våra tider, våra regler. Bo och leva som det passar oss. Muminhuset med föräldrar och bror finns ju kvar såklart, men vi får ett eget mymmelhus.

Ikväll var jag där och försökte känna in det, se mig själv där. Det ligger så nära, precis på vägen till torget, ett lite spyrosa hus med tre våningar och balkong, ganska nytt. Komma hem dit på kvällen, egna nycklar. Det är så nytt. Först försökte jag tänka hur det skulle vara att ha fest där, som folk brukar ha, och grilla på balkongen och... det kändes bara löjligt och bisarrt. Jag gör inte sånt på riktigt, bara någon gång ibland och det kan man inte bygga någon framtidsbild på. Sånt jag är och faktiskt kommer göra på riktigt? Det är en kulle utanför köksfönstret, jag antar att man kan se barn åka pulka där på vintern. Och massor av björkar, och stenar och ett cykelställ man kan balansera på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar