onsdag 21 maj 2014

3 - Mina vänner

Okej, svåraste frågan i mitt liv, över huvud taget. På riktigt, när jag försöker prata om det här brukar det sluta med att jag gråter i en timme.

Jag känner fortfarande att jag inte har några vänner. Och ja. Jag fattar. Det är mitt fel.

Inte för att jag är otrevlig eller så att ingen vill vara med mig, utan för att jag inte vill vara med dem.

Jag ser ner något enormt på människor som vill vara med mig och tycker alla jag känner är tråkiga. Förmodligen gör jag dem tråkiga med flit, pratar inte, gör inget, tar inga initiativ. "Man har inte roligare än man gör sig" har väl aldrig varit mer relevant.

(jag gillar inte att skriva det här)

Anna har jag ju förstås, det skulle jag inte tveka inför att skriva. Och Linnea som äldsta vän, henne har jag också hyfsad koll på. Resten? Ingen aning. Ingen aning om mig själv. Vem jag ljuger för, vem jag gillar och vem som gillar mig. Som om något i mig är trasigt.

Jag tror inte att jag alltid varit sån här (vill inte tro det). Det är en halvt obekant känsla, eller så är den precis vad jag kände för ett år sen, eller tio år sen.

Något har gått sönder

2 kommentarer:

  1. Jag gillar dig Siri-skrutt. För du är så charmig och söt och smart. Det går att prata med dig om alltid och du har så starka åsikter och en stark personlighet. I like that. Ser dig som min vän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack Emelie! Det känns fint att höra <3 det är lite rörigt i mig hur jag ser på folk, bara. Men det blir bättre.

      Radera