torsdag 29 maj 2014

Böcker som format en

När jag var elva år var jag med i en bokklubb under extremt kort tid. De enda böckerna jag minns kommer därifrån är de två första: Skrivboken och Du tror väl på spöken. För mig har de blivit den där sorten man kommer tillbaka till, hämtar sina tankar från och liksom har sina rötter i. Lustigt, för de är inte särskilt speciella. Inte Harry Potter eller Glaspärleresan precis, men när jag läser dem känns det som om konturerna i livet fylls i och blir lite klarare för mig



I Du tror väl på spöken finns det en särskild värme och magi, den sortens magi häxböcker har på regniga sommardagar. Särskilt en novell har satt spår, den om en flicka som ärver ett gammalt hus av en tant, och hon och hennes mamma bryter upp plattorna på bakgården och planterar nässlor och rölleka där, och hänger upp speglar på husväggen, "så andarna kan komma ur marken". Om jag tror på häxkonster eller inte må vara osagt, men det speglar en speciell kvinnogemenskap och naturlängtan. Miljöbeskrivningarna har också varit viktiga, de har också kraften av ett regnblött sommarsverige.

Skrivboken (eller Skriv boken, jag har aldrig tänkt på att det kanske är en medveten särskrivning) är ungefär den bästa instruktionsbok för skrivande jag vet. Allt är med: dramabyggande, miljöbeskrivningar, inledningar, karaktärer, allt. Allt jag kan om skrivade har jag lärt mig här, här och här. Igår bläddrade jag i den för första gången på jävligt länge på jakt (igen) efter hur man bygger en färdig historia och jag tror att jag hittade precis det jag letade efter. Förmodligen var det den jag tänkte på hela tiden, undermedveten. Jag tror att det var den som fick mig att förstå att man KAN skriva, att det är som ett arbete, med en massa olika delar av processen. "Som att bygga ett hus" som de säger.

Och Anna, jag tror du har rätt i en sak: att jag blir deprimerad av att jag bara umgås med människor som har samma liv som jag. Samma deprimerande jobb, bor på samma ställe, ägnar sig åt ungefär samma saker. Är i ungefär samma ålder och har samma tankar av "är det såhär det alltid ska vara?". NEJ! Det ska inte alltid vara såhär. Jag läser en biografi över "bildmakaren" Per Åhlin nu och det är typ HEJ! en ny värld öppnar sig, visst ja, det finns vuxna och gamla som haft ett spännande liv, rest omkring och skapat saker. Det behöver inte var såhär.

2 kommentarer:

  1. Precis så är det för mig med HarryP-böckerna…jag läser om dom ibland och får massa andra minnen också :-) Älskar den serien fortfarande trots att jag egentligen är alldeles för gammal :-)
    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du måste vara minst 500 år gammal då, eller när blir man för gammal för Harry Potter? ;) Visst är det skönt att ha den sortens böcker, att alltid gå tillbaka till.

      Radera