tisdag 27 maj 2014

En av många saker jag hatar just nu:

Att jag letar efter "någon ny". Gud. Hur många poäng på den patetiska skalan? Men nej, på riktigt, jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv när jag inte har någon y-kromosom att hänga upp tankar och tillvaro och alla små förhoppningar på. Inte Richard, inte att komma hem till, inte att smsa med, inte att ligga med. Inte Viktor (nej, han heter såklart inte den blåögda, han heter Viktor och inget annat) att hoppas på, även fast det inte fanns, eller minnas ens.

Visst finns det andra. Jag skulle kunna falla tillbaka i missbruket av de två blondinherrarna i min närmaste bekantskapskrets. Stora lillebror har söta kompisar. Fina, fina Filip på jobbet med blå skjorta och svarta ögon (ganska många på jobbet att välja mellan, ärligt talat). Men nej. Jag orkar inte! Orkar inte lura mig själv en gång till. Orkar inte fortsätta låtsas att jag skulle kunna hantera ett förhållande när jag inte kan hantera vänskap (det är ett helt annat inlägg).

Jag har ägnat mig åt tillräckligt med självbedrägeri för flera månader framåt. Sa jag inte till honom. Men jag tänkte det många gånger. Inte mer nu. Inte mer hoppas, titta efter honom, logga ut och in på facebook varannan minut för att se om han har skrivit något (vilket händer cirka varannan vecka). Utan att bry mig från början.




Utan för att jag inte vet vad mina tankar annars ska handla om.

2 kommentarer:

  1. antar att du redan sett den här flera gånger men.. tycker den är så bra! ;)

    http://www.politism.se/lisa-ewald/det-viktigaste-i-livet/#post-13143


    // din djupt förstende vän Mystisk Anonym

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte det, känner inte igen! Kollar när jag är hemma och har vettigt internet igen... och tror nog att du nästan stör dig mer på det än jag, kära mystiska lilla annanym! ;) <3

      Radera