måndag 26 maj 2014

Fångad i min kropp

Jag har PMfuckingjävlaS igen. Och igen. Och igen. Varenda jävla månad, två veckor. Nu har jag en ny strategi åtminstone: försök inte hantera känslorna eller göra nånting bättre, bara stäng av och skjut undan. Ät choklad, sov och var snäll mot dig själv. Acceptera att det du känner inte är på riktigt, inte mina känslor och det blir bättre om ett par veckor.

Just det där hatar jag: det är inte mina känslor. Särskilt efteråt när jag blir "frisk" igen, då är det inte för att jag har varit stark eller duktig eller klarat mig på något sätt. Det är bara för att den kemiska balansen i kroppen har ändrats och det hade den gjort oavsett vilket.

Fast i det här väloljade jävla urverket som tickar på månad för månad. Det är som att vara djupt religiös: ditt välbefinnande styrs av högre makter du inte kan påverka, härda ut och var snäll så blir det bättre och var tacksam att det inte är värre. Men nu ska jag till översteprästen! Eller, boka gyntid och få hormonpiller eller annat skoj. Och hoppas få kunna styra lite själv hur jag ska må.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar