fredag 16 maj 2014

Ursäkta om jag skriver dåligt

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska skriva med den här konstiga, vansinniga dramatiken som känns någonstans undertill, något som känns men inte finns, men finns ändå, eller det tjocka skalet jag lagt ovanpå.

Inget av det känns riktigt, och det ena är ivägen för det andra. Kvar blir bara... platt. Och ingenting.

Jag gillar inte det här. Gillar inte det här. Något säger mig att det var såhär jag blev sådan jag är. Jag känner mig sluten på ett konstigt men jävligt välbekant sätt. När blev jag det? Eller har jag alltid varit det? Sluten och platt och ibland tvingats av mig själv eller andra ut ur det.

Eller är det riktiga jaget det där skarpa som ligger under? Det vassa som ligger under den trubbiga smärtan. Snälla låt det vara så! Snälla snälla låt det riktiga ligga där!

5 kommentarer:

  1. det ligger inåt i alla fall och det ligger där. det är säkert. det kan jag lova.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så djupt in? Tror du det? Har du sett det? Minns inte själv.. <33

      Radera
    2. vart skulle det annars vara?

      Radera
    3. Om det finns alls, menar jag

      Radera
    4. det gör det

      Radera