lördag 21 juni 2014

Pratar utan att lyssna, och glömmer att andas

Fantasin om en man som aldrig velat ha mig håller borta alla tankar som faktiskt är nånting. Och tvingar någon eller något mig att samla mina tankar och mitt vett löser jag det på annat sätt, hittar på en fantasi att ägna mig åt. Förut pratade jag om att det låg som ett tunt skal över vad jag egentligen kände. Nå, det här är som ett minst decimetertjockt lager SIRAP OCH KLISTER över vad jag egentligen känner och hindrar allting. Tanken på starka varma händer över min kropp, kyssar och de där orden och blickarna som aldrig kommer finnas.

Tänker ingenting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar