söndag 29 juni 2014

Seglar runt som en främmande vuxen i mitt barndomsland

Och jag kan inte säga att jag inte älskar det. Samma moln, luft och vinbär. Herregud, så många gånger man kan chockas av samma sak, att allt händer i samma värld! Alla tider, händelser och personer. Är det jag som inte är samma då?

Jag ska fortsätta se framåt. Inte (inte) lägga över ansvaret (och makten) över mitt mående och tillvaro på en man. Det är inte det jag behöver och det är ett ansvar de inte kan bära och jag kommer fortsätta såra, kanske ännu mer. Och jag blir bara sämre (och falskare). Jag har egna saker att styra över, och det finns andra människor att söka sig till, och mötas med på samma villkor. Bara inte låta det bli för ytligt.

Andas, håll någon i handen och höj blicken. Du kommer dit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar