onsdag 31 december 2014

2014

I vanliga fall brukar jag ju göra en sån där lista med 30 frågor om året som gått, men de är så himla träliga och jag orkar knappt läsa dem själv, så vi får se.


En sak är åtminstone säker - jag har aldrig någonsin bloggat så privat som i år! Från det miserabla callcenterjobbet och den stora lägenheten i Kortedala och den där sabla förälskelsen i han som jag kallade den blåögda som egentligen hette Viktor och som nästan hela bloggen handlade om då. Dumpstring och filmvardag och min totala chock när Anna åkte till cirkusen igen och jag blev lämnad ensam kvar.

Något jag knappt skrev om alls var att året började med att jag och Richard flyttade isär. Det kändes inte så mycket eller så jobbigt just då, mer som en befrielse för oss båda efter det som varit. Visst blev jag ensam, men jag var glad! Jag kunde måla, laga mat och titta på film obegränsat, och åkte fortfarande hem till honom flera gånger i veckan.

Två hela veckor i februari var jag ensam med mig själv och en alldeles egen vardag för första gången på så länge. Det var då jag var på Yaki-Da och var olycklig och blev full, så oerhört vansinnesfull. Sedan åkte jag och Anna till Danmark och drack billigt vin och badade i badhuset. Det var iskallt (verkligen iskallt), hon var glad och skulle snart tillbaka till cirkusen och jag grät. Det var de första tre månaderna.


 April-maj-juni var fina månader, men så vemodiga. Jag kan knappt beskriva det. I april var jag inte mycket mer än pms och mörker och lättnad över att snart få lite ljus på mig. Enligt min telefon tillbringade jag mycket tid med Richard, hemma hos honom i hans kalla fuktiga rum, tillsammans i hans säng. Var med Anna en något urspårad utekväll i Oslo med hennes cirkusmänniskor. I maj var det dags att flytta ut från mitt tornhus som varit vårt, där jag blivit lämnad ensam, och mamma hjälpte till att flytta, köra, bära, putsa, damma och skura. Och med att klippa av mitt hår! Allt det där torrslitna toviga trasslet åkte av på en enda dag hemma i köket och kvar blev bara mjuka lockar.

Maj var den märkligaste jävla månaden. Först flytten och sedan åkte jag till Stockholm i över en vecka och frös, handlade kläder, blev flörtad med, åt pasta och pratade med Viktor för sista gången. Sen när jag kom hem kom den stora kraschen, även om jag inte visste det då. När jag gick ifrån Richard och tänkte att jag går aldrig, aldrig tillbaka dit - och faktiskt inte gjorde det. Och han knappt en vecka senare var ihop med sitt ex, hon som är nästan lika lång som han, som spelar samma spel som han och som är hundmänniska som han (de bor i Vänersborg i egen lägenhet med dubbelsäng nu. Jag ska dit på inflyttningsnyårsfest ikväll). Och min värld var upp och ner och urblåst och allt plötsligt syntes så klart. Och det var ingenting jag ville se.

Jag var helt borttappad men samtidigt återfunnen, och mitt i allt det där fick jag dessutom en lägenhet, en egen. Och det var som syre i blodet plötsligt och jag var alltid glad och aldrig glad och världen kom upp till alldeles under ytan. Juni var semester och redan efter första veckans jubelyra fick jag krossat och uppslitet det där jag lyckats lägga bakom mig, och jag var förstörd igen. Det var så fruktansvärt ömtåligt. Jag var förkyld, åkte motorcykel till Finland och fick äntligen, till sist medicin mot pms:en.


Sedan flyttade jag, och de följande tre månaderna var som en kärlekshistoria mellan mig, mig själv och min lägenhet. Lycklig kärlek! Eftersom jag jobbade kväll var jag mest bara hemma med mig själv och var ganska så jävla förälskad i just mig själv och min lägenhet. Och så kom jag in på kulturprogrammet och till och med jobbet gick att stå ut med, trots alla knäppa grejer de hittade på.

Varje helg flyttade jag mer och mer saker från hemma till hemma, alla kläder, alla böcker, alla möbler, all mat, och så var jag hos min amerikanska vän och hennes urgulliga lillasyster och en del på teatern. Det var vansinnigt varmt. Jag badade i Bergsjön-sjön (som heter Bergsjön och ligger i Bergsjön så det är ganska förvirrande), skrev, hade fester (jävligt bra fester!) och åt för lite. Gick på andras fester och träffade somliga civilingenjörer. I augusti fyllde jag år, och var på amerikanskans bröllop och jobbade.


Och sen - sen kom Anna hem! Och det var bättre än jag vågat hoppas, större och svårare än jag trott. Och det var skola och plocka svamp och laga mat och regn och civilingenjören och irländaren och andra som jag fortfarande inte riktigt vet var jag ska göra av. Men mest var det Anna och våra ord och serier. Jag gör det för lätt. Jag är glad att hon är hemma, och vi har det så bra, löjligt bra, men jag gör det för enkelt. Med mer ansträngning av mig skulle det kunna bli ännu mer. Det är mitt nyårslöfte inför nästa år. Det här året var det att inte släppa in en stationär dator i min lägenhet, för där det bor en stationär dator bor det också en man och det betyder problem. Det löftet har gått bra att hålla! Nästa års kan bli svårare. Att vara mindre ytlig och se klarare.

Vad vill jag komma ihåg av i år? Mig själv och hur jävla bra jag varit. Hur vacker våren var. Hur fri jag blev. Mig och Anna. Att första snön föll på julafton, och hur nära stunder jag och min bror haft. Jag har varit glad men så jävla ledsen hela tiden, hållit andan återigen. Smulat sönder mig själv bit för bit och bara blivit platt som ett papper kvar. Jag är i riskzonen till att bli det där jag inte absolut inte inte vill bli, inte för allt i hela världen. Men jag vet också och att jag har ganska bra förutsättningar för att bli något helt annat. Om jag fortsätter att vara jag, fortsätter att vara i mig själv kan jag ta mig utåt, uppåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar