söndag 28 december 2014

Dekadensen och den jag vill vara

Egentligen ett inlägg som blev inaktuellt innan jag hann skriva klart det men whatevz, det är bra ändå.

Jag vill bara vara ung, och det kommer aldrig hända och jag vill skylla det på tiden men du påminner mig hela tiden om att det är jag som är problemet. Det spelar för fan ingen roll vad jag gör sen, om jag blir nånting annat när jag är "vuxen". Då kommer jag alltid ha haft ett halvt liv, det där jag vill kalla ungdom bortkastat på den här meningslösa smutsen jag är nu, tom mörk död. Inne i mitt huvud, den som inte vill gå ut, inte vill gå upp inte ens gå och handla.

När man ska vara med någon ska man väl välja någon som gör en mer lik en själv (om man nu kan tala om att "välja")? Du gör det, på alla sätt, och de gånger du inte gör mig glad är då du påminner mig om alla de sakerna jag är och hatar.

Första varningstecknena när jag är på väg åt fel håll med någon, alltså är på väg allt släppa mig själv, är dels att jag klär mig tråkigt, dels att jag blir gnällig och klängig och dels överdrivet förtjust i värmekällor som glödlampor, värmefläktar och kastruller. Mindre jag, mer ensam och frusen. Det har jag nog gjort varje gång jag försökt vara med någon, men det kanske alla gör.

Däremellan måste det finnas något, någon, några, som överbryggar. Mellan jaget, intet, och det man blir. (en av dem är du)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar