onsdag 10 december 2014

Inom tio år då, alltså

Man har så konstig åldersuppfattning när man är liten. När jag var tretton tyckte jag att en tjugofemåring var gammal och förlegad och att det var helt ointressant att fantisera ihop romantiska historier om. När man är 25 är man ju typ... vuxen och gammal och ska vara gift och kanske ha barn och ett vanligt jobb. Och, eh, så tänker jag ju inte riktigt längre. Även om jag känner folk i min ålder som både är gifta och har barn, men det är inte det jag vill ha. Jag skulle säkert kunna med lite ansträngning och ambitioner, men nej. Inte än. Först ska jag jobba, måla och skriva ett par år. Bygga mer på mitt eget lilla hem, men också se vad som finns utanför det. Strula runt, åka långt bort och hitta allt möjligt roligt.

Men sen! De flesta vet kanske inte det om mig, men jag vill gifta mig innan jag är 30. Oftast när jag tänker på det åtminstone. Och ha barn. Och ett hus. Inte nödvändigtvis mina egna barn, eller ett särskilt stort eller fint hus, men jag vill ha det. Och det där äktenskapet behöver inte vara den stora kärleken och vi ska vara gifta för alltid nödvändigtvis, men en tro och ett hopp om en gemensam framtid. Jag friade faktiskt till Anna en gång, men hon sa nej. Det var mest på skoj när jag frågade, men hade hon sagt ja tror jag att jag hade gjort det. Det är det där gemensamma.

För min del tror jag att det är bättre att göra det när det känns bra än att vänta på att det ska kännas perfekt, för det kommer det inte. Och det är när jag prövar ändå som det i slutändan blir perfekt.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker det där känns så himla svårt. Just nu är det inte en fiber i min kropp som längtar efter barn och giftermål. Alla säger "Du kommer ändra dig när du blir äldre!", men hur vet man att man faktiskt vill och inte bara blivit hjärntvättad? Att på nåt sätt bli övertygad att göra allt det där pga samhälleligt grupptryck och sen komma på en dag att jag inte alls vill ha det är nog min värsta mardröm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, vad fan. Ändrar man sig sen går det att lösa då. Jag tror att man känner om man vill det på riktigt, om det känns rätt på rätt sätt så att säga. Jag tycker du verkar gå i rätt riktning.

      Radera