torsdag 4 december 2014

Jag kom på att jag inte skrivit om ensamhet och sociala grejer på länge

Nej, för det känns ganska bra. Jag har Anna, jag är aldrig ensam. Jag pratar med folk i skolan (ibland), jag har haft ihop det med ett par unga män, och haft flera fester. Jag tror att de här problemen är över nu.

Hahahahahaha, lögn! Jag skojar bara, ni trodde mig väl inte? Det är sant att det känns bättre, det är inget jag funderar särskilt ofta på, inte som tidigare. Jag har gjort alla de där sakerna jag skriver här ovan och det känns bra. Särskilt de där festerna jag hade i somras, för jag är så förtjust i tanken på att hålla i stora, roliga fester och har varit så rädd för att aldrig kunna det.

Ibland får jag känslan av att jag trycker undan något. Det där som väser fram när jag inte tar pms-medicinen som jag ska måste väl gömma sig någon stans resten av månaden? Just nu är jag "frisk" så nu kommer jag knappt ihåg vad det kan vara, men det har någonting med ledarskap att göra, ofta kopplat till teatern. Mycket jag tänker på är kopplat till teatern just nu.

Det är den där känslan av att inte kunna göra folk glada, eller snarare veta vad som gör andra glada. Spår av sån där social tondövhet. Jag har blivit bättre på det, mycket bättre, men det känns fortfarande som om jag skulle kunna bli bättre ändå. Eller som om jag borde vara bättre, om man beaktar mina erfarenheter sedan tidigare.

När det kommer till att göra saker, hitta på presenter eller aktiviteter är jag fortfarande lika lost som innan. Det finns inte en chans i världen att jag skulle kunna vara ledare för en grupp på teatern, vare sig en lekgrupp, teatergrupp, målargrupp eller något annat, och det borde jag kunna vara. Jag är en jävla broiler i den där föreningen, jag borde ha formats till den perfekta gruppledaren vid det här laget men det skulle vara som att gå på toa i ett badrum med trasiga lampor där man aldrig varit förut. Det är det teatern behöver just nu, och det är vad jag borde kunna men jag kan verkligen inte. Jag skulle bli hetsig och hyper och smått aggressiv och nej.

Det är mest det jag tänker på just nu, men oftast tänker jag inte på det heller. Så det känns inte så farligt. Å andra sidan tänker jag oftast på ingenting, så jag antar att det ligger och jäser någon annanstans just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar