tisdag 9 december 2014

Ska vi prata om spöken? Jag tycker att vi pratar om spöken!

Jag älskar spökhistorier. Jag älskar historier över lag och just spökhistorier har nästan alla ett gäng på lager, saker man sett, hört eller hört någon annan berätta, och man berättar dem alltid lite extra bra just för att de är så konstiga och lite läskiga. Jag tror... ja, oftast tror jag på spöken också. Om jag tror eller bara vill tro är jag osäker på. Eller kanske snarare så att jag inte vill tro, för att det går emot resten av min världsbild, men jag tror ändå. Inte så att jag är rädd för spöken när jag är i ett mörkt rum (eller jo, är jag ensam och nervös tror jag ju på allt. Som när en stålfjäder knäppte till i madrassen och jag för en sekund var övertygad om att det låg en galning under sängen och spelade banjo) för jag tror inte att de skadar människor. Eller har någon större inverkan på "vår dimension" överlag. Snarare att spår av det som varit stannar kvar i någon form av "mörk materia" efteråt, som en glappande pixel.

Vi kan inte se allt, bara 4,6% av universum består av atomer. Kanske kan händelser med stark energi stanna kvar? Vad är en tanke? Vad är ett liv? Dels är det energi, elektroniska laddningar som vi i egenskap av medvetna varelser uppfattar som tankar och kanske överskattar. Jag tror att människor ofta överskattar betydelsen av sin egen existens, av tankeförmåga och av liv. Det perspektiv jag oftast ser den tanken ur är att liv och tankar bara är energi som efter att vi dör övergår till en annan energiform. Inget magiskt. Inget fantastiskt. Men så är det den där mörka materian. Om vi och världen består av något mer än de där atomerna man fick lära sig om i grundskolan, vilket rimligtvis borde vara fallet, så borde vi lämna avtryck. Så borde saker lämna avtryck.

Vad tror du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar