söndag 11 januari 2015

Du menar väl ändå inte att jag får läsa vad jag vill?

Jag pratade med mamma om böcker härom dagen, om att jag aldrig kommit in på att läsa vuxenböcker, utan bara fortsatt och fortsatt med ungdoms- och bilderböcker. Den främsta anledningen till det är att jag inte pallat läsa de böcker jag förväntar mig eller känner att andra förväntar sig att jag ska tycka om. Jag har inte pallat läsa Joyce Carol Oates, Shakespeare eller Räddaren i nöden, även fast jag vill. Och det är de jag borde läsa, eller hur? När jag säger att jag läser mycket tror folk att det är sånt jag läst, och att jag fnyser åt deckare och Denise Rudberg. Allt annat vore konstigt.

Men mamma sa tvärt om! Att det är konstigt att jag inte slukat Camilla Läckbergs samlade verk, helt enkelt för att jag läser mindre än jag gjorde förr, oavsett vad jag läser.

Oavsett vad jag läser! På riktigt? Jo, nu när jag tänker på det läste jag ju inte så jävla högklassiga grejer förr heller, jag bara slukade allt som kom i min väg. Sen att ett par 1800-talsklassiker och Maria Gripe slank med bland alla B. Wahlströmsröda ryggar var bara en slump. De fanns på biblioteket och de verkade bra, det hade inget med kvalitet att göra. Sedan låtsades jag att det handlade om ett aktivt val, ungefär när andra började läsa och jag ville vara bättre än dem. Men så var det ju aldrig. Och så behöver det visst inte vara.

2 kommentarer:

  1. är det inte så att bloggningen ska vara högkvalitativ under tentaskrivandet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mäh, jag har ju typ inte skrivit nånting på tentan heller! :/ men idag så!

      Radera