onsdag 15 april 2015

Den väg jag ska gå ska aldrig synas

Idag är sista ansökningsdagen för inriktningarna på min utbildning till nästa termin. Jag vet ju att jag kommer välja kulturanalys i slutändan för det är bredast och så vidare och litteratur- och konstvetenskap känns som saker man läser för skojs skull men inte kan komma någonstans med men tanken slår mig att det kanske inte alls är så och att jag kanske borde ta något av det jag tycker låter roligast och känns mest rätt.

Det är där jag inser att det är skitsamma, för oavsett hur mycket jag älskar konst och litteratur så är det ingen mening med att välja dem för att de är "roligare" för inuti mig vill jag bara skrika det känns fel fel fel för allt är fel, att jag finns här känns fel och att jag bor i Göteborg känns fel och att jag alls finns ärfel för jag vet att det inte är något som går att åtgärda egentligen och att jag tror och hela mitt liv trott att lösningen finns på helt fel ställe. Jag vet inte var den finns.

Känslan av att det, att jag ska vara något större. Försvinner inte. Och kommer aldrig göra det.

För det större finns inte, allt är för litet och jag är fel. Ännu en sak som ingen tror på mig när jag säger, kanske för att jag förklarar fel. Det är skitsamma om jag väljer något "livsbejakande" i någon annan stad eller i ett annat land för den delen, det är samma lögner ändå och jag är alltid samma jag. Men det gör mig samtidigt jävligt stolt. Att jag vägrar låtsas "leva min dröm" för att jag väljer litteraturvetenskap på fucking GU när jag egentligen är lika uttråkad som jag alltid varit. Att jag fattar att det är någon annanstans jag måste leta.

Anna, är det samma? Som det du brukar prata om, eller brukade prata om snarare. Att inte gå den vägen man kan se. För jag kan bara se vägar och inga sätt att ta sig ifrån dem.

2 kommentarer:

  1. jag kan typ inte se min egen väg längre. fast jag vet att den är där. fast det kanske är bra? tror jag behöver det på nått sätt.

    håller med om det med större.
    det borde vara större. båda våra liv. på ett eller annat sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter bra. Just nu i alla fall. Kanske den håller på att omformas mot hur den såg ut förut, innan cirkusen?

      Ja. Mycket, mycket större. Jag älskar så många saker nu men den känslan kommer jag aldrig ifrån och jag är så jävla rädd för att blunda för den och nöja mig med de enkla saker som känns ganska så bra. Det får inte vara så simpelt.

      Radera