fredag 3 april 2015

Ikväll är det disco på teatern

Jag måste säga att föräldrarna har väldigt lätt för att lita på oss. De flesta människor känns så misstänksamma mot främligar och följ inte med den och prata inte med den men när det gäller något officiellt som en förening lämnar de gladeligen sina barn till fyra tjugoåringar utan några försäkringar om någonting. De har inga namn på oss och vi vet inte hur många barn det är och har inte koll på om någon försvinner. Och föräldrarna ba "hej då hjärtat, vi ses om tre timmar". De flesta barn har visserligen egen mobiltelefon idag.

De här discona vi har är fan fantastiska för barnen. Massa ungar från olika skolor att träffa och leka med, inga vuxna och de får handla och sköta sig på egen hand. Om vi inte orkar fortsätta är det verkligen något enormt som försvinner, på så många sätt. Helvete, jag vill inte ta det här ifrån dem! Jag vill inte ta ifrån andra barn det jag fått, en egen plats att bestämma över, där de är viktiga och ingen vuxen kör över dem. Att få spela teater. Att få arrangera och hålla i saker. Att vara fri.

Men jag orkar inte. Jag orkar inte åka ut hit flera gånger i veckan, jag kan inte med att vara ledare och jag orkar inte rodda en förening. Inte just nu. En förening som läggs ner är dessutom inte borta för all evighet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar