onsdag 1 april 2015

Om mansfantasin

Fanny skriver:
När jag var liten tänkte jag att om jag bara hittade en pojkvän skulle jag bli lycklig. Jag är knappast ensam om denna erfarenhet, och det är inte heller konstigt att jag drog den slutsatsen med tanke på dem omgivande samhällets värderingar som hela tiden prackades på mig. Alla romantiska disneyfilmer där kvinnors liv definieras av att en man kommer och räddar dem. Den snälla mannen är lösningen på alla problem en erfar. Även män lär ju internalisera den här bilden av sig själva, att de ska vara en lösning på kvinnors problem. Att deras kärlek och erkännande ska upphäva lidandet det medför att vara kvinna i ett patriarkat.
Jag känner igen mig så fruktansvärt mycket i det här. Det är precis så jag alltid tänkt, att när jag fått en pojkvän är det någon form av "riktigt liv" som ska börja och han ska skydda mig och jag ska ta hand om honom och jag ska liksom bli komplett. I viss mån stämmer det, för det är så kärlek fungerar men jag har alltid lärt mig att den romantiska kärleken (helst heterosexuell) är lite mer riktig och mer upphöjd än annan, medan vänners eller familjers kärlek är mer basic och inte lika fantastisk och extatisk.

Och har man väl en pojkvän så är man liksom inne i värmen, då är man framme i det riktiga livet. Det är nog det senaste året som jag känt oftare och oftare att det kanske inte är så. Den stora kärleken, den som drabbar en och förändrar ens värld har jag redan upplevt, eller jag är snarare i den. Den tar inte slut utan vi har stannat med den och fått den att växa, jag och Anna. Hur kan jag leta efter något mer?

Just nu söker jag verkligen inte efter någon pojkvän, jag har så jävla mycket liv precis där jag är just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar