torsdag 23 april 2015

Per Nilsson: Otopia

Jag tänker att jag skulle börja bokblogga lite mer, eller snarare bokblogga över huvud taget för det gör jag ju nästan aldrig. Nåväl. Detta har hänt.

Per Nilsson läste Hungerspelen/Ful/Divergent/lite vilken framtidsroman som helst och tänkte "det där kan jag göra bättre, fast på svenska". Det kunde han inte.

På högstadiet och gymnasiet älskade jag Per Nilsson skitmycket, särskilt Baklängeslivet och Ett annat sätt att vara ung, och jag har hans Absolut Per Nilsson (som jag av okänd anledning inte läst?) här hemma, den som eventuellt var tänkt att bli hans sista bok. Nu är det alltså flera år sedan jag läste något av honom så jag funderar på om jag tappat "tonen" i hans böcker eller vad jag ska säga, för den här var bara skitkonstig.

Han brukar ju skriva experimentella konstiga böcker, men det här känns mest som om han försökt göra samma grej som andra redan gjort. Kanske hade jag blivit mer imponerad om jag varit yngre, eller inte redan läst flera likadana böcker.

Saker jag gillade: fåglarna. Avslöjandet om muren. Namnen. Att det inte fanns någon uppenbar sensmoral eller rätt och fel mellan socialistiska ägandebefriade Otopia och det småobehagliga nyliberalistiska alternativet (typ: det spelar ingen roll om alla har mat, alla har en familj, alla har ett hem om man inte är FRI ATT ÄGA VÅLDTA EXPLOATERA hur man vill).

Saker jag inte gillade: sexskildringar i böcker med en tonårsflicka i huvudrollen skrivna av vuxna män, tycker det osar av gubbsjuka på något sätt. Känslan av att jag har läst det här förut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar