måndag 22 juni 2015

22: Bibblan

Mitt första bibliotek var gamla Kongahällagymnasiets bibliotek i Kungälv, det som fanns innan Mimers hus, eftersom jag bodde där då. Då var jag dock svinliten och minns bara att jag var där med mamma en gång och vi lånade Babar-filmen. Kanske hade vi redan flyttat över älven då?

Efter att vi flyttade gick vi inte till biblioteket så ofta så vitt jag minns, varför vet jag inte. Kanske kom jag in i åldern då man ändå bara vill höra samma historia igen och igen? Min kärlekshistoria med biblioteken började snarare någon gång på lågstadiet med den magiska gula BOKBUSS som varannan vecka klockan 15 (mycket viktigt klockslag, för evigt inetsat i mitt minne) stannade utanför skolan. Den kom från Borås och kördes av en tant och en farbror som kunde barnens namn. Åtminstone mitt! Jag minns så väl när jag fick mitt första blekgröna lånekort, och att de klippte av ett hörn för att visa att jag fick låna på bussen.

Mitt starkaste och mest tongivande minne av detta älskade fordon är gången när jag lånade en hel papperskasse full med böcker och knappt kunde ta mig hem eftersom, eh, en full kasse med böcker är supertung för mig även nu och jag var typ åtta. Jag minns att påsarna hade en bild på en svettig figur med famnen full av tunga böcker och så stod det Böcker ger styrka på dem. Jag brukade alltid välja papper istället för plast, för plastpåsarnas handtag töjdes ut och gick sönder för att jag lånade så mycket. När jag gick brukade gubben säga "Nu får du inte ställa ner kassen Siri för då blir bussen för tung" och skrocka lite gubbigt och så suckade tanten och sa "Men Gert...".

Ja mina barn, det var så det började! Så grundades min kärlek till överfulla tygpåsar, krökta ryggar och orimligt långa lånekvitton. Det finns mycket mer att berätta om mig och bibliotek, men det här inlägget tillägnas min barndoms bokbuss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar