tisdag 8 mars 2016

Saker som förklarar, oväntat

Jag fick ett jobbigt mejl som gällde vår teaters framtid härom dagen. Jag ska inte gå närmare in på vad det gällde men jag tvingades inse att den plats som varit mitt andra hem i tio år inte är det längre. Att den plats jag bär i mitt hjärta måste få leva vidare där, medan den fysiska platsen blir någon annans, något annat. Ärligt talat är det den största sorg jag upplevt.

Men. Den där grundtonen i mig, som aldrig är riktigt glad, som aldrig går att förklara: varje gång jag ser den nu är den ensamhet och sorg och saknad och går att se och förklara, den är förlust. Det är en oväntad effekt, men jag klagar inte. Och mejlet chockade mig ur min introverta period. Jag går fortfarande runt och misstänker att ingen gillar mig, men undviker inte längre. Idag ska jag ha två möten, och imorgon ännu ett, så får vi se vart saker går efter det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar