fredag 3 juni 2016

Det som tröstar mig och gör världen större

Jag har sällan tröstat mig med att tänka på universum. Jag är liten i universum, alldeles för liten för att förstå det. Vad har universum och alla stenarna i rymden med mig att göra?

Istället tänker jag på historien. I hela den långa historien mef alla människor som levt, skrattat och gråtit, har det garanterat hänt något värre. Ingen minns det, och de som minns dem som brukade minnas finns det heller ingen som minns, inte ens kyrkoböckerna. Och världen fortsätter finnas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar