fredag 21 oktober 2016

Julhunden skriver böcker

Nu när jag har mycket dötid på praktiken passar jag på att öva på att skriva lite grejer, och jag har märkt att jag tycker att dialoger är rätt jobbigt. Härom dagen hörde jag dock en intressant grej som gav mig lite nya perspektiv, i bokpodden Mellan raderna (tips tips!). De pratade om Jonas Karlssons noveller, och om hur det märks att han är skådespelare, det är ju han som spelat Julhunden (i julkalendern som tydligen bara jag kommer ihåg) och prästen i Mongo till exempel. De tyckte att det märktes på att han som skådespelare är van vid att sätta sig in i människors känsloliv och gestalta dem inifrån, istället för utifrån som det lätt blir. Han beskriver inte karaktärernas känslor utan snarare hur de reagerar på dem, hur deras andning och hållning förändras och hur det gör känslorna mer levande. Då kom jag på att dialog är ju egentligen en form av imitation och improvisationsteater, men man spelar själv alla karaktärer, en i taget. Sen att jag tycker att improteater är det jobbigaste som finns är ju en annan sak, men jag förstod plötsligt dialoger lite bättre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar