lördag 15 april 2017

Jag vill ju höra ihop med folk

Alltså den där halloweenfesten jag hade i höstas fuckade upp mig rätt ordentligt. Eller gav mig insikter ska jag väl snarare säga. Det var den första fest jag haft utan Anna sen vi flyttade in för snart tre år sen och jag hade inte märkt innan hur mycket det faktiskt är hon som sköter vårt sociala liv. Visst, jag gör de mesta praktiska sakerna och är kanske ofta den som pratar högst, men det är ju hon som faktiskt pratar med folk medan jag studsar från rum till rum och knappt märker vem som är där. Hur lite jag pratar med dem jag känner, hur lite jag orkar mötas. Det kändes konstigt att inse det, både att jag gör det och att jag inte märkt det tidigare. Nu märker jag det ännu mer, när vi inte haft fest på länge, att de jag brukar bjuda är personer jag har noll kontakt med mellan de där festerna. Där jag egentligen inte heller har kontakt med någon. Så vill jag ju inte att det ska vara.

Frågan är hur jag vill ha det istället. Jag tycker ju att det är allmänt jobbigt att träffa folk, särskilt för att bara "hänga". Förstod aldrig grejen med att "vara med kompisar", jag gillade att leka vissa saker med det där ospecificerade "vara" var bara stressande. Särskilt nu vill jag helst bara få läsa, äta och plugga klart. Men sen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar