tisdag 18 april 2017

För fast i min bubbla

Jag satt i fönstret och tittade på några barn som lekte. Eller barn och barn, det var tre tjejer i tolv-trettonårsåldern. De red på ryggen på varandra och turades om att böja sig ner, att springa och hoppa upp på varandra och bära. De såg ut att ha så roligt, och de kommer fortsätta att ha roligt när de blir vuxna. Det är såna saker jag alltid haft svårt för, jag var inget sånt barn. Den sortens ostrukturerade lekar, som egentligen bara är samvaro, som är det som allt går ut på.

På senare tid har jag förstått mer och mer hur roligt det är, när jag var liten kändes det bara kaosartat, men det är en väldigt stor ansträngning. Det är inte alltid ett problem, tidvis fungerar det väldigt bra, särskilt inom ramen för mer strukturerade aktiviteter, men det är fortfarande definitivt ett hinder för mig. Särskilt när jag har personer omkring mig som den typen av spontanitet eller flexibilitet är viktig för. Jag hoppas kunna bli bättre på det i framtiden, med hjälp av det ena eller det andra, eller åtminstone bli bättre på att göra såna där strukturerade ramar som jag kan befinna mig inom, som kan göra mig mjukare.

1 kommentar: